Konässören

Det körde förbi en glassbil. Hustrun rusade ut för att köpa turkisk peppar. Men det visade sej att det var en konkurrerande glassbil. Så hon kom tillbaka med en glass som hetta "Black Panther". Designen på glassen var anslående. Det såg ut som huvudet på en svart panter. Dessvärre hade man gjort hål genom glassen för ögonen vilket gjorde den svåräten. Själva lakritsöverdraget var helt okej men vaniljglassen smakade så där artificiellt och tråkigt som viss vanilj gör. Jag kommer på mej med att stå och sakna "Black Nogger". Vilken höjdare det var! Jag känner att kunnandet bland allmänheten när det gäller lakritsglasspinnar är alldeles för låg! Vi måste utveckla vår smak och bilda en slags munskänkare för lakritsglasspinnar.


Vi behöver också lakritsglasspinnesommeljärer. Varför ska sådant bara finnas för vin, whisky och öl? V