Som liten älskade jag allt som hade med rymden att göra. Och mitt hjärta gör fortfarande ett litet skutt så fort rymdfärder kommer på tal. Det är lite fascinerande att den där bisarra rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen skulle förändra våra liv så mycket. Hemdatorer, internet och mobiltelefoner skulle antaligen inte existera eller åtminstone fungera på oerhört mycket lägre nivå.
Så för mej var det självklart att vara ute halvfyra inatt för att få se Fuglesang kretsa förbi. Men det var inte nåt vidare rymdskådarväder. Det var grått och regnigt. Men jag vinkade i alla fall till Fuglesang. "Hej Christer"!
Blu-ray: Släpp fångarne loss – det är vår!
10 timmar sedan
Åh, vilken skön bild! Men jag har en liten anmärkning... Du tittar lite för långt upp, tycker jag. Sedd från Umeå far rymdstationen nätt och jämt över horisonten i söder. Får hoppas på en lucka i molnen imorgon bitti 05:01...
SvaraRaderaJag visste inte vart jag skulle titta utan jag gick ut på vinst och förlust. Men det fanns ingenting att se för det var bara ett gråsvart täcke.
SvaraRadera