Avgiftning

Att jag skulle teckna serier var aldrig någonting som jag tvekade om. Det var medfött. Frågan var bara om jag skulle försöka få betalt eller inte.

Hursomhelst så har jag därför läst mer serier än vad som egentligen är möjligt. Jag har läst allt. Och sparat allt. Jag kan varenda ruta, jag känner igen varenda tecknare och känner igen varenda tuschläggare. Omgivningen har ifrågasatt det sunda i detta men jag har varit så van att vara ifrågasatt så jag har inte berörts det bittersta. För att förenkla så har jag sagt "det här kan vara värt en hel del pengar" vilket i våran kultur höjer frågan ovan varje tvivel. Vad som helst är försvarbart om det kan vara värt pengar.

Men nu gick det hål. Jag kan inte ha det så här längre. Det lustiga är att det som nästan är har varit det tyngsta argumentet har varit att alltfler av mina jämnåriga bara dör och jag kan inte försätta mina barn i den fasansfulla situationen att behöva ta hand om allt detta. Tänk om dom inbillar sej att det ska finnas något av värde här och försöka gå genom eländet. Det får inte ske.

Men det gör ont. Jag kan inte skiljas från något.


Så nu har jag börjat sälja av på Tradera. Än så länge är det en försöksverksamhet för att jag ska fatta hur det går till. Men jag har i alla fall börjat. Men vilka nötter det är på Tradera! Jag hittade ett par Billy Bäver, den där högsmala tidningen från 1964 som det knappast bjöds nånting på. Och några Buster från 67-68. Alldeles för låga bud. Jag var tvungen att slänga in ett par bud på en gång.