måndag 19 september 2011

Jägarna 2

Jag var och såg Jägarna 2 i lördags. Jag är fortfarande lite förstummad. Filmen som sådan var okej. Den var engagerande men 20 minuter för lång.

Regissören Kjell Sundvall har väl en bakgrund inte alltför olik min. Hans pappa hade en praktik i Älvsbyn och på något sätt hade han några känningar i länets östra delar. Så han kan miljöerna - inte tu tal om den saken.

Men exotismen blir stundtals så kväljande så det känns som att försöka dricka outspädd saft. Nu satt jag ju och såg på själva berättelsen så jag kan ha fel på någon punkt men jag tror inte att jag såg ett enda hus i filmen som var byggt efter 1965. Trots att det idag är fler kvinnor som tar jägarexamen än män så lyser kvinnorna med sin frånvaro. I en enda sekvens ser man en kvinnlig jägare där hon går i fjärde ledet bland en massa mängd, hon syns i en halv sekund, och man får känslan av att det klippet fick vara kvar för att det var så snyggt.

Trots att Kalix trots allt mönstrar 9% utrikes födda så lyser de med sin frånvaro. Inga adopterade koreaner, inga adopterade afrikaner, inga flyktingar, inga thaifruar och ingen pizzabagare från mellanöstern. Den enda som  helt klart var utrikes född var Irina som såg ut som hon hade ett förflutet på ICA-parkeringen i Haparanda. (Det fanns en ryska som tillhandahöll tjänster där. Det reste en busslast kvinnliga riksdagsmän till Haparanda för att se detta - men tyvärr så var Irina ledig den dan). Bröderna Lipponen kan förstås ha varit utrikes födda - de kallade vid något tillfälle bil för "auto". Bröderna Lipponen var ett kapitel för sig. Det känns som jag någon gång har besökt en sådan gårdsplan och jag tror att de som bodde där såg ut ungefär så där men som Esa Lipponen bar sej åt!

Sedan var det en märklig scen då Stormare och Lassgård far ut i älgskogen och lite tjohej skjuter en älg. Det var dunkelt om de hade kontakt med en jaktledare, hade Lassgård jägarexamen och skulle ett jaktlag acceptera att en Stockholmare fick skjuta en älg bara sådär?

Någonstans inbillar jag mig ändå att det någonstans är stärkande för Norrbottningarna. Bättre att skildras som en parodi än att vara osynlig. Det är bara att sprätta en ölburk och utropa "Jag tror Johns undulat har namnsdag!"


2 kommentarer:

  1. Kjell Sundvall känns som en sån som går från grumlighet till grumlighet. Han gjorde en del skojiga saker för TV - "Vi har i alla fall tur med vädret" är väl ingen helgjuten film men har en hel del förtjänster och är bitvis riktigt skojig, "Lorry" var inte heller dum. Men "Jägarna" förstod jag mig aldrig på; det var inte mycket jag, som tillbringat så många somrar hos släkten i Norrbotten, kände igen - och en del scener hade lite väl mycket kalkon över sig, trots en del skickliga skådespelarinsatser (främst Lennart Jähkel). Och det jag sett av honom sen dess har inte imponerat. Det blev en Pelle Berglund av honom också - småtöntig svensk folkhemsthriller. Ett löfte som aldrig infriades.

    "Jägarna 2" såg resten av familjen i helgen och av deras referat att döma ser jag ingen anldening att ändra min bild av Sundvall och hans verk.

    SvaraRadera
  2. Sundvall hade jag inget högt förtroende för sedan "Vädret", som dödades för mig av pappans överspel, och "Jägarna" höll mycket riktigt inte ihop -- någonstans kring mitten av filmen slänger t ex man bara in en asiatiska för att hon ska bli våldtagen av det otäcka gänget för att visa hur otäcka de är, och sedan slänger man helt raskt ut henne ur filmen igen. Dålig respekt för rollfigurerna, och dålig struktur i berättelsen.

    (Jag kan inte tänka mig att t ex Fantomenredaktören skulle tolerera så dålig dramaturgi i ett Fantomenmanus, men i svensk film ligger kvalitetskraven uppenbarligen något lägre.)

    SvaraRadera