Pimpa din isbjörn

Västerbottenskuriren har haft en sådan där granskande reportageserie om kulturhuvudstadsåret 2014. Man gör för lite och det går för långsamt - det lilla man gör går dessutom för fort. Så det är väl som vanligt ungefär. En del av orsaken att Umeå fick kulturhuvudstadsåret är för att man förefaller exotiska men Umeå är ju bara en ordinär tråkig svensk småstad.

Det är ju rätt intressant det där hur man ser ut som utifrån. Stureplan består av blondiner med ensiffrig IQ, Skånska landsbygden består av feta grisbönder som antagligen har en svans med knorr om man tittar under overålen och norrlänningar har John Fogertyrutig skjorta och spelar banjo.

Någon sådan där proffstyckare i Aftonbladet har varit och sett "Jägarna 2" och inser genom denna att alla hans fördomar om Norrland är sanna: "Vad man än anser om Jägarnas kvaliteter går det inte att förneka att den synliggjorde något. Nog visste alla redan innan att Norrlands män var fast i gamla patriarkala strukturer, men filmen visar hur de upprätthålls genom en primitiv hederskultur där den som lämnar värdegemenskapen omedelbart riskerar att stämplas som feminin."

Jag vet inte ... jag har bara åkt på stryk en gång i mitt liv och det var när jag åkte tunnelbana i Stockholm. Det var på stationen där man byter till Lidingöbanan. Jag hade på mej en röd täckjacka vilket de tyckte såg bögigt ut.

Hursomhelst så har alltså "Jägarna" tydligtgjort hurudana Norrlänningarna är. Risken med kulturhuvudstadsåret är att de ansvariga vill skaffa hit sådan där märkvärdig modern storstadskonst medan hitresta vill se hur exotiska och konstiga vi är. Vi kanske ska ta oss en funderare över hur vi egentligen ska fortsätta?