Skissböcker

Tecknare är ofta rätt sköna typer. Lite lagom socialt handikappade med icke strömlinjeformad personlighet så är det rätt intressant att gå runt och språka med dem på en sådan här mässa. En kul grej är att en del ger ut skissböcker.

Jag brukar späka mej själv genom att köpa Hedvigs skissbok. Ja, brukar och brukar. Det är andra året men är jag där nästa år lär jag fortsätta. Jag var egentligen utan pengar men jag tog lunchslanten och handlade för. Alltmedan Hedvig och Joakim satt och vräkte i sej hamburgar. Max.

Hedvig tecknar i ett Disney-liknande manér är så fruktansvärt bra att det är smärtsamt för en tecknare att se hur bra det egentligen är möjligt att teckna.

En annan intressant figur är Mattias Adolfsson. Jag lärde känna honom lite närmare på en kurs jag gick och det är en mycket behaglig man som går och retar sej på ungefär samma sak som jag själv. Han går ständigt runt med en liten skissbok - inte vilken skissbok som helst utan det ska vara moleskin. I den går han och tecknar med en mycket konservativ reservoarpenna. Inga skisser - direkt med reservoarpennan. Bilderna är stundtals magiska ..

Lustigt nog kunde man köpa den i fyra varianter. de hade olika färgade pappband som gick runt bokens framsida.

Mattias talar snabbt, effektivt och textar väl. Man hör vad han säger även i en surrande mässhall. Själv talar jag mumlande, osammanhängande och långsamt - ändå talar jag snabbare än vad min hjärna hinner med. När jag ska välja färg så säger jag "Jamen, jag tar en böglila - jag är ju ändå i Stockholm". Jag vet inte var det kom ifrån. Intressant nog så var det den färg som sålts mest. Men när jag ser på den i vanligt ljus ser den närmast rosa ut.