Det var ett intressant inslag i Västerbottensnytt igår. Man har en sådan där reporter - Berno Jonsson - som ser ut ungefär som om man kände honom. Lätt överviktig och white and nerdy. Faktum var att jag var övertygad om att jag kände honom när jag träffade honom på Gammlia men kunde bara inte placera honom. Men han var rutinerad med folk som tror att de känner honom men inte kan placera honom.
Hursomhelst så skulle han göra ett sådan där väderinslag som de brukar ha och så träffade de på en tjädertupp efter blå vägen. Vid Forsmark av alla ställen (inte det i Uppland utan det i Lappland). Tjädertuppen var ganska "cocky" (finns det inget sånt ord på svenska? "Tuppig" låter lite löjligt.) och jagade Berno efter vägen.
Själv har jag all respekt för tjädrar. En gång försökte jag ta mej från Laisvallby till det Forsmarkska residenset genom skogen nattetid. Det var mot höstsidan till och det fanns bara ett svagt ljus från himlen och jag saknade ficklampa. Men det är ju en sådan väg som jag borde kunna gå med slutna ögon. Mitt i mörkret så exploderar hela världen. En fasansfull varelse exploderar runt omkring mej jag kan uppfatta att varelsen har fjädrar och är gigantisk. Alltihop försvinner i mörket och det tar en stund innan jag förstår vad det är jag råkat ut för. Hjärtat har inte lämnat min halsgrop än fast det gått en tretti-förti år.
Blu-ray: SOPOR
11 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar