Hundutställning i Sjulsnäs

Dottern skulle ställa ut sin Cairne på hundutställningen i Sjulsnäs. Man vill ju inte gärna missa ett tillfälle att återse Norrbotten så jag erbjöd mej som chaufför. Det är ju en rätt speciell kulturmanifestation med en hundutställning i sig och då speciellt att höra folk diskutera fjollpudelklippning på breda norrbottensdialekter är en upplevelse som överträffar det mesta.

För dagen hade jag köpt en låg stol så jag nästan halvlåg vid en ring. Man hade av någon anledning trängt ihop hela utställningen på en fotbollsplan med blöt sand så min stol skönk djupt ner samtidigt som man fått tränga ihop ringarna så att det blev en ohyggligt smal passage mellan ringarna. Det var mer än en gång jag kände en blöt varm andhämtning mot min nacke för att vända mej om mot ett tandrikt gap mot någon Dobermann eller något som verkade vara blandras mellan björn och Mastiff.

Men det är något beklämmande med dessa bedömningar av hundarna. Själv skulle man inte klara sej särskilt långt i en utställning och tas ur avel direkt. Vilket vore en stor synd när man ser på hur fina valpar jag fått.

Och då ska man veta att jag är en enastående skönhet jämfört med de flesta på ett sådant här evenemang. Övervikten i Sverige har verkligen blivit ett problem. Åtminstone bland hundägare.

När vi så skulle åka hem så talade jag med hustrun som förespeglade grillning med tanke på det fantastiska vädret så jag började fantisera om öl. Jag ilade in till Piteå för att köpa några. De har ju byggt om så mycket så jag körde in på måfå och hamnade på Tempoparkeringen - eller det som var Tempoparkeringen 1978. Perfekt tänkte jag, det är ju alldeles bredvid bolaget. Men jag blev lite bekymrad när jag närmade mej Lillbrogatan. Jag såg inte skäggiggubben som sålde Proletären. Det var ett stående inslag i gatubilden 1978. En skäggig man som försökte sälja proletären utanför bolaget. Det var lika roligt varje gång därför att Kfml(r) hade kurser där de lärde sej att uttala "Proletären" på göteborgska och blandningen av pitemål och göteborgska var oefterhärmelig. När jag kom fram såg jag att att bolaget var ersatt av en mäklarrackare. Plötsligt blev det lätt panik för klockan var oroande nära tre. Jag frågade en tatuerad yngling om vägen och han tog mej helt sonika i armen för att leda mej rätt. Jag måste ha sett desperat ut.


Killen skulle själv på bolaget för ikväll skulle det bli "kroosing". Det är lite märkligt motsats mellan Umeå och Piteå. Umeå är en livaktig stad, relativt sett, under vintern för att fullständigt dö under sommaren medans Piteå är en dyster illaluktande håla under vintern för att under sommaren blomma upp på ett fantastiskt sätt. Den trista raggarrundan går runt Sundsgatan, lite runt stan för att avslutas på Tempoparkeringen där man står och skränar som en apflock. På sommaren utökas rundan med en och annan tur till Piteå havsbad. Turen till havsbadet i en öppen amerikanare i en ljum sommarkväll är oförglömmelig.