Vem är dummast och blondast?

När man lever tillsammans så är det ju bra om man har någotsånär gemensam värdegrund. Ett av de områden där den gemensamma värdegrunden sätts på prov är när man ser på TV. Jag kan se på det mesta i filmväg som min hustru kan. Jag kan se på de slipprigaste romantiska komedier och dramer man kan tänka sej till och med med viss behållning. Jag har en del specialområden där jag får vänta tills min hustru är borta innan jag kan se dem. Det är sådant som splatterfilmer, superhjältefilmer, bullriga actionfilmer, gammalt svartvitt och konstigt nog dansfilmer med Fred Astair. Jag har en gigantisk hög med filmer "Att se när frun är borta".

Men det är den vanliga TV:n som är problemet. Frun ser gärna på sånt där som "bonde söker fru", "lyxfällan" och "Vem är dummast och blondast". För mej är sånt där en förolämpning mot alla tankar på existensen av en intelligent livsform på den här planeten. Det är då jag sitter och gör teckningar till den här bloggen. Ju mer dravel desto mer teckningar.


Så fort frun pratar i telefon eller gör något annat slår jag över till mina favoriter. Det är sådana där mumie och arkeologprogram på några av kanalerna längst bak i kanalutbudet. Visste ni att pyramiderna i Chicken Itza står precis i 17 graders vinkel till väderstrecken? Det är för att de ska få festliga skuggeffekter vid vår och höstdagjämning. Rackarns intressant. Och alla dessa spännande utrgrävningar. Men min hustru är ungefär lika intresserad av det där som jag är av blondin-TV. "Herregud, det är ju som att gå i skolan", säger hon. "Varför passade du inte på att höra på sånt här på lektionerna?". Då få jag ju krypa till korset och erkänna att jag kanske inte lyssnade så noga då alla gånger. Jag hade annat för mej. "Vad då" frågar hustrun. "Jag satt och tecknade". Hur man än gör har man ändan bak.