Yttrandefrihet innebär inte att vem som helst ska få yttra sej

Ja, ungefär så låter det när proffstyckarna sitter i TV-sofforna och är upprörda över att kreti och pleti har fått skriva relativt fritt på nätet. De legitimerade åsiktsrättighetsinnehavarna vill värna om sitt monopol mot nätets mörka makter.

Nu i morse satt den professionella morgonsofftyckaren Jessika Gedin och uttalade att "Folkets röst är överskattad".

Hennes resonemang gick mycket ut på att de här människorna som skriver i kommentarsfälten är inte legitimerat kunniga på det område där de uttalar sig. Den saken fick en brutal belysning när operaexperten Camilla Lundberg i samma panel med eftertryck konstaterade att Patti Smith saknade värde som musiker utan enbart var en poet. Den människan har inte befunnit sig på ett dansgolv i slutet av sjuttiotalet. Men är man tyckare så får man tycka fritt även om sådant man inte begriper.

Upprinnelsen är händelserna på Utöya där det står klart att gärningsmannens idéer och föreställningar är av det slag som man kan finna i internets undervegetation. Man har en föreställning om att om man gör dessa människor osynliga så kommer inte sådana händelser som Utöya att inträffa. Själv tror jag att det är viktigare med bra polisarbete och att man håller koll på stollar än att man försöker få dem att gömma sej. Trots allt så var det en vegetarian med tre jaktvapen som köper flera ton konstgödsel utan att odla något samtidigt som han kommunicerar med andra stollar på nätet och ställer en hyrd skåbil utanför regeringskansliet utan att någon klocka ringer någonstans.


Själv var jag i internetlöst land under efterdyningarna av Utöya och led av att endast kunna få information via Sveriges Radios nyheter. Numer är man van att kunna söka extrainformation via nätet. Man kan läsa internationella tidningar, diskussionsforum, bloggar etc och få en bredare men något brokigare informationsmassa - det gäller att vara källkritisk. Men jag litar inte längre på svenska media. 

Nu får man känslan av att journalister och proffstyckare gripits av panik. Oisin Cantwell skriver "Jag har ingen ­lösning, men ­känner i mörka stunder att jag skulle vilja dra ut kontakten till ­hela detta förbannade nät.". Johan Hakelius, som ibland skriver relativt vettigt, förklarar varför inte vem som helst bör få uttala sig: Tänk om alla hade var sin grävmaskin.  Som magsur besserwisser så kan jag inte låta bli att roas av att man använder termer som man inte begriper : Anonymiteten skapar trollen.   


Men jag har inget emot att tidningarna styr upp sina kommentarsfunktioner. Tvärtom är det obegripligt att det har fått se ut som det har gjort. Ett omdebatterat ämne får så många svar och så mycket är så oerhört tröttande att läsa som man ids inte. Kommentarerna borde ha utsatts för hård och tydligt moderering och också någon form av trådhantering så att man kan följa åsiktsutbyten.


Men det som oroar mej är att man får en känsla av att man vill rensa upp i hela nätet. De sociala mediernas roll i den arabiska våren har hyllats men sätter man sej upp mot den svenska politiskt korrekta konsensusen så har det tydligen gått för långt. De ångrar att de släppte anden ur flaskan ...

Hur gärna de nu än vill ta tillbaka makten över ordet så tror jag inte att de kommer att lyckas. Folk har fått smak på att få tycka själva.