Sista dygnet i Laisvall var tufft. Vi jobbade i princip nonstop från 07.00 till 02.00. Jag klättrade på stegar, slog in tiotumsspikar, bar 40-kilosstockar och slet i största allmänhet. Min axel som nästan var i ordning uppskattade inte min ambitionsnivå, min vänstra ischiasnerv hämnades och min vänstra höft ville ge igen. Nätterna sedan dess har varit ganska plågsamma och det har värkt bortom vad som går att dämpa med receptfria läkemedel. En viss lindring kunde uppnås med vetevärmare. Hustrun hade införskaffat ett tvättbart vetevärmarfodral i form av ett Nasse-liknande tygfodral av gosedjurstyp.
Jag hade haft den där i sängen efter ett nattpass och det första jag önskade när jag vaknade var Voltaren och en varm Nasse. Sonen satt och gick genom några kartonger från sin barndom när jag kom ut från min sovkammare och såg skeptiskt på mej.
När jag slängde in Nasse i mikron så sade han: "Åh, är det en vetevärmare?". Han såg lättad ut av någon anledning ...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar