En vändpunkt

Som ung var jag en entusiastisk vänstertomte. På något sätt hade jag kommit fram till att vänster var bra och således måste det parti som låg längst till vänster vara det bästa. Vid den tiden fanns det fantastiskt många vänsteralternativ så jag ägnade stor möda åt att räkna ut vilket av dem som var det vänstraste. Jag uppfattades som en sökare så en del av grupperingarna ägnade mej visst intresse vid sidan om två herrar från Lutheranska bekännelsekyrkan som brukade besöka mej. Men jag lyckades aldrig riktigt räkna ut vilket parti jag skulle ägna mej åt. Dessutom så hade de åsikter om mitt leverne och mina intressen. På något sätt kom det fram att jag innehade ett antal exemplar av dem amerikanska tidningen Captain America vilket ansågs som ytterst suspekt - "Men det är ju Kirby" sade jag förklarande men de förstod inte alls att detta övertrumfade varje form av ideologiskt olämpligt innehåll. Redan där borde man ju begripigt att de inte var riktigt riktiga i huvet.

En intressant sak så här i efterhand var när vi skulle försöka räkna ut vilka kommuntiska länder som låg närmast att förverkliga det kommunistiska samhället. Vi kom fram till att det var Rumänien och Albanien. Det är möjligt att vi på sätt och vis hade rätt men hur vi kunde få dem till att vara något slags ideal är lite svårt att förstå så här när man blickar tillbaka.

Nåväl. Vändpunkten kom för mej när Vietnamkriget tog slut. Jag träffade en revolutionär kamrat och utropade ett hurra över att kriget var slut. Men kamraten var nästan förbannad.

Han menade på att kriget var slut var ett misslyckande. Det skulle leda till att ungdomar i västvärlden skulle tappa intresset för revolutionen. "Men det är väl bra att kriget är slut och att folk inte längre kommer att dö". Men han menade att det ändå var ett billigt offer för att världsrevolutionen skulle komma till stånd. "Man kan inte göra en omelett utan att knäcka några ägg".

Nu skulle det dröja flera år efter detta innan jag slutligen skulle ge upp vänstertomteskapet men just det här mötet kom för mej någon gång då och då. I princip så var det just där och just då som jag började förlora tron.