Att läsa ledare

Jag är en av den tynande skaran som fortfarande läser ledare. I Västerbottenskuriren har man en extraledare under rubriken "Kommentaren" som inte sällan hämtar från "Liberala nyhetsbyrån" författade av en Karin Rebas. Hon är  Stockholmscentrerad och marknadstroende på ett sätt som får mej att läsa hennes inlägg med ett rest långfinger.

Nu är hon inne på den här frågan Naturvetenskap versus Humaniora. Så som själv ha ett ben i varje läger så rasade jag mot Svenskt Näringslivs hjärndöda idiotinlägg härmomsistens. Men idag får jag faktiskt ge Karin Rebas en viss poäng när hon skriver "Det tas för givet att naturvetare kan tjäna på att bredda sin kompetens och odla ett intresse för musik, politisk historia och litteratur - det tillhör allmänbildningen. Men samhällsvetenskapligt engagerade människor kan komma undan utan ett uns av kunskap och naturvetenskapliga eller tekniska ämnen".

Allt för ofta så hör man konstnärligt inriktade människor berömma sej själva för sin absoluta tekniska inkompetens. Vad är det för poäng med det?

Själv är jag gammal programmerare. Jag gillade tanken på att jag genom att systematisera saker i små steg kunde framställa ett system som fungerade på en högre nivå. Ta ett bildprogram som Photoshop till exempel, där har folk använt sej av tekniska algoritmer för att jag som bildskapare ska kunna sitta och teckna på en ritbräda som om det var penna och papper. Jag tror inte att det idag finns någon så uppenbar koppling mellan teknik och konst. Å ena sidan kan man resonera att systemet är en svart låda - jag som användare behöver inte veta mer än interfacet. Men gång på gång visar det sej att folk som inte sätter sej in i hur saker fungerar, skillnaden mellan CMY och RGB, skillnaden mellan bildförstörande format som jpeg och ickeförstörande som tiff och för mest av allt: inte begriper vikten av backupp kommer att trassla till det för sej förr eller senare.