Visionären

Jag skulle göra något slags praktik på en webstudio på en kommun. Vi hade en mindre nyhetsbevakning också så när den nye kulturchefen skulle dra upp sina visioner för sina medarbetare så fick vi tillfälle att närvara. Denna kommunen var väldigt alert och riktad mot framtiden så man hade engagera en visionär kulturchef. Han hade blivit utköpt från sin tidigare arbetsplats vilket man tog som ett tecken på hans geniala visioner. Klart att mindre progressiva arbetsgivare inte skulle uppskatta en sådan person.


Visionären gick ut hårt. Vi på webben fick en skopa direkt. Vi var tråkiga. Det behövdes mer Rock ´n Roll. Och roliga animationer. Min arbetsledare invände att det inte rymdes inom nuvarande ekonomiska ramar. "Lappri", utropade visionären, "Det är bara att ta vilken sjuttonåring som helst och be dom göra det. Dom kan sånt. Dom gör det gratis". Jag anade att min arbetsledare i huvudet skummade genom styrdokumenten om tillgänglighet, mått och färgval för logotyper, kodstandarder och annat trist och ovisionärt.

Sedan rasade han ut mot all tråkig och gammaldags kultur. Bibliotek och museer var förlegat. Perfomance var det man skulle satsa på. Överallt i staden skulle det uppföras perfomanceverk. Han hade många spännande förslag. Jag har glömt exakt hur det skulle gå till men som jag minns det så gick de flesta av hans förslag ut på att på något sätt få kommunens kvinnor att gå nakna på stan.

Tyvärr svek modet för denna kommun och man försökte inte ens förverkliga hans idéer. Synd. Jag hade uppskattat dem.