Sonen lurade iväg mig på bio igår. Avengers. Jag har väl aldrig gillat superhjältegrupper - med undantag av Fantastiska fyran. På film så har trots allt X-Men funkat hyggligt - mest tack vara fina skådisar. Avengers har aldrig varit kul som serie så det är väl med viss tvekan som man satte sig i salongen. Filmerna med Hulken och Thor har inte övertygat. Iron Man har ju däremot varit utsökt tack vare Robert Downey jr. Iron Man har inte varit riktigt bra som tecknad serie så man vet aldrig hur det blir.
Men det här är riktigt roligt. Smarta repliker, handlingen går hela tiden framåt och det finns många roliga bilder. Däremot var 3D:en sådär men det kan vara problem med salongen eftersom texten ibland var knivskarp och ibland hade obehagliga skuggor.
Jag tyckte mycket om den nya Bruce Banner. Han kändes mer övertygande och funkade bra i omvandlingen.
Hulken är rätt speciell för mig. Han hade dykt upp några gånger i svensk Marvel, men bara som förbryllande och oförklarad bifigur. Till råga på eländet så hette han "Åbäket". Men som fjortonåring råkade jag på honom i en dansk Demonen-tidning. Det var ett härligt ultrakosmiskt äventyr:
Jag läste danska med norskt uttal i huvudet så det blev lite extra festligt. "Den usandsynlige Hulk". "Shanghajet i rummet!". Avsnittet var tecknat av den lite träige Herb Trimpe men tuschat av Dan Adkinsk vilket gav en härligt stämning.
Supermegaskurken hette den här gången "Galaxymasteren". I cliffhangern så lovar han att knuse Hulk.
Sen var jag mer än såld. Så småningom skaffade jag de här tidningarna i original. Fortfarande så gör jag små Hulkar här och där.
Blu-ray: Släpp fångarne loss – det är vår!
1 dag sedan
Jag har aldrig riktigt smält att "The incredible Hulk" översattes till till "Hulken" på svenska. Flera år innan den första svenska Hulkenfilmen (med Lou Ferrigno) hade det ju funnits en svensk tidning som hette Hulk, men det sket översättarna blankt i.
SvaraRadera