Sara Albertina Månsdotter

Idag är det den internationella kvinnodagen. En sådan för ett antal år sedan bakade min hustru ett vetebröd som såg ut så här:

Det kanske inte framgår riktigt men till höger ligger ett tovat kvinnomärke så man kan se lite. Nu reste hon just bort så man kan väl inte hoppas på något feministiskt bakverk i år.

Men denna dagen kan väl vara så god som någon att titta på en av mina anmödrar, Sara Albertina Månsdotter. Namnet låter lite gammaldags romantiskt och man för en bild av någon kvinna i vita spetsar men en bredbrättad hatt som åker på ferie i Stockholms skärgård med en segelbåt.

Men det fulla namnet var Sara Albertina Månsdotter Kårek och hon föddes 1839 i Grans sameby, Sorsele. Hennes far dör redan 1844 så Sara är 5 år. Riktigt vad som händer de här åren har jag inte kartlagt men hennes mor, Anna Magdalena Eriksdotter, blir spinnhushjon efter att ha lagt ett barn å lönn och fått böta för lönskaläge (haft en utomäktenskaplig förbindelse) och får sedermera Kungl Majt:s tillstånd att gifta sig igen med en Måns Nils Ersson 1846. Det låter  ju inte som ideala uppväxtförhållanden.

Men så småningom så gifter sig Sara med en Nils Persson född 1836 i Hällnäs, Sorsele som blir lappnybyggare i Svarttjärn. De får en dotter

Anna Maria som föds 1860. Men familjelyckan blir kort för 1863 så dör Nils i en drunkningsolycka.

Under de följande åren finner man igen Sara Albertina på Prästbordet och andra adresser i Sorsele City. Hon hinner få två barn utom äktenskapet dels min farfarsfar Viktor och en Johan Herman. Nu har jag ingen större släktforskare och jag har inte orkat sätta mig i domarna men det borde ju finnas två lönskalägesdomar mot Sara Albertina. Den första ska då ha skett med en Carl Forsmark från Bergnäs, mer om det senare, och en jurist av något slag som hette Kramer. I min fantasi så har Sara Albertina träffat Johan Hermans far vid rättsprocessen runt Viktors födelse. Det där är en av de saker som jag så småningom hoppas på att kunna reda ut. I vart fall så tar sig de två oäkta barnen efternamn efter sina förmenta fäder. Sara Albertina har nu titeln "Barnmorska" i husförhören.

Nu någonstans träffar hon en Carl Johan Wikström som hon gifter sig med och får ett par barn till.

Det framgår inte här men när Johan Herman är två år flyttar han till skrädderskan Maria Bygdén och blir fosterson där. Men Viktor blir kvar med Wikström och flyttar med till Staggträsk där ytterligare några barn kommer till.

Viktor har här efternamnet Wikström men tituleras "Dräng" i husförhöret. Namnet "Wikström" stryks över och ersätts med Forsmark.

Min farfarsfar Viktor flyttar sedermera till Bergnäs hos brodern till Carl Forsmark, den som sägs vara Viktors fader alltså, och verkar vara dräng där också och bor med mamman till Carl Forsmark, Anna-Greta Königsdotter. Därefter flyttar han till Laisvall och resten är som man säger historia.

Sara Albertina dör så småningom 1907. De bilder man får i huvudet är att hon har haft ett ganska tufft liv men att hon har levt det med högburet huvud. Alltihop låter ju som om det var hur länge sen som helst men min Farfar ska ha träffat henne om jag minns rätt så det är ju ändå inte så långt bort.

I projekt Runeberg finner jag en skrift som heter "Ett år med Fredrika Bremer" av en Margaret Howitt. Det finns en passage där som ger mig kalla kårar efter ryggen. Hon träffar en lappkvinna som heter Sara Albertina Månsdotter:

Hon är tjugusex år gammal, mycket intelligent, talar svenska väl och är ingalunda blyg och tafatt; hennes okonstlade enkelhet är derjemte rätt behaglig. Hon kom, klädd i sin bästa drägt. Lappqvinnor äro skickliga sömmerskor och alla sina kläder har hon själv sytt. Hennes livstycke var åt båda sidor prytt med konstrika ornamenter af silver och messing, som hon ärft av sin mor. Hennes vigselring var af silfver och försett med en liten plåt. I fickan hade hon en rund silfversked med kort handtag, lik en lite skopa, gåfva av brudgummen på lysningsdagen.


            ....


Under sommaren vandrar den hord Sara Albertina tillhör öfver fjellen in i Norge, ty på svenska sidan är då för varmt kon renarne kunna ej lefva utan snö. Detta har gjort att hennes familj har lärt sig norska språket som hon talar med största lätthet. Hennes far är död och hennes mor har gift om sig men en man som är mycket yngre än hon; båda se dock mycket gamla ut.


(Det här är lite crazy för min Sara Albertinas mamma gifte om sig med en mycket yngre man)

Denna Sara Albertina har träffats av en stor sorg sedan hon kom hit till Stockholm. Hennes man som följde henne hit förra sommaren, drunknade på hemvägen då han skulle ro öfver en flod. Hon är således nu enka och hennes enda barn, en liten flicka är hos sin mormor. 


Vilket ju stämmer klockrent med min Sara Albertina. Kan det vara möjligt? Skulle min anmoder från Grans sameby struttat runt i Stockholm med Fredrika Bremer, Jenny Lind, general Bildt och en Nya Zeeländsk menniskoetare?

Edit:
Det är kanske lite svårt att förstå min löddrighet men de här samerna i antavlan brukar sällan alstra speciellt mycket sidoinformation. De föds, gifter sig, skaffar barn och dör. I bästa fall. Kan finnas någon dom på någon också. Men att hitta något som kan vara en litterär skildring av en person har jag aldrig råkat ut för tidigare. De detaljer jag kunnat kontrollera styrker bara berättelsen ytterligare. Sara Albertinas far drunknar i Björksele som ligger en bra bit utanför hans normala vistelseområden. Sara Albertinas dotter bor hos mormor vid den här tiden och det står uttryckligen fosterdotter i husförhöret.

Edit 2:
Blev lite nervös när jag fann en Sara Albertina Månsdotter i samma ålder i Vapstens sameby. De lär väl ha renar på norska sidan också. Men när jag kollar henne så verkar inget stämma med uppgifterna. Hur många Sara Albertina Månsdotter kan det finnas?