Mina idoler - Hoss

Den första idol som jag själv minns att jag hade var Hoss. Det är svårt att förstå bröderna Cartwrights popularitet men det här var i svensk televisions barndom. Allt som sändes var gjort i studio, väldigt övertydligt och i ett tempo som får Tarkovskijs filmer att framstå som rockvideos. Allt var väldigt våldsfritt och egentligen ganska tråkigt men det förstod vi inte eftersom vi inte visste av något annat. Jag har suttit och applåderat åt en suddig trana som lyfte vid hornborgarsjön.

Men så kom bröderna Cartwright! Det var sagolikt fantastiskt, storslagna scenerier och ohyggligt spännande. Pappa Ben var en fantastiskt rekorderlig karl. Bröderna Adam och Joe var väl okej när de pangade med pistolerna men de höll mest på och larvade sej med tjejer. Joe var värst. Men Hoss .. ja, jösses. I Vilda Västern mättes en karl efter hur stor hatt han hade och Hoss hatt var ett monstrum. Hoss var en och nittiotvå - två och tjugo med hatt! Hoss höll aldrig på och larvade sej med tjejer, han använde knappt pangaren, eller ens knytnävarna, oftast lyfte han bara upp skurkarna och stoppade dem i en vattentunna eller något annat skojigt.

Jag har sett ett antal avsnitt på senare tid och blir lite förvånad över många saker. Mest över att Hoss mest framstår som fet och stundtals lite efterbliven. Men än idag blir jag lite lycklig över vilken tillit som Pappa Ben har till Hoss. "Herregud, Sheriff, inte kan ni ta ett banditband på 20 personer med bara två vicesheriffer, ni får ta Hoss med er!"

Hoss spelades av Dan Blocker som hade en del roller både här och där före Bonanza men Hoss var hans stora roll. Men han dog alldeles för ung. Fullständigt onödigt så googlade jag när jag skulle skriva det här. Helt värdelöst är ändå inte Internet för jag fick veta att alla Dan Blockers fyra barn haft Chuck Norris som karatelärare. Snacka om värdefullt värdelöst vetande! Han var född i DeKalb, Texas, ni som kan er americana vet förstås att Leadbelly spelade in en sång som hette "DeKalb Blues". När jag googlade runt så fick jag intrycket att det skulle finnas ett Dan Blocker-museum i DeKalb så jag började strax fantisera om hur jag skulle övertala hustrun till att vi skulle fara till USA (så långt borde det gå bra), ta en biltur (där kan det bli lite svårare, det har gjorts alldeles för många filmer om folk som råkat ut för hemskheter på vischan) men det stora logistiska problemet blir förstås hur jag ska konstruera en logisk anledning att passera DeKalb, Texas. "Har du sett? Ett Dan Blocker-museum!". Men när jag läser om museet så kan det lika gärna vara ...