Mats Alm hittades förvirrad på en skogsväg. En bit in i skogen låg Linda Chens förkolnade kropp. Man kunde konstatera att Alm flyttat på hennes kropp och att han hade försökt bränna upp kroppen. Man har också kunnat konstatera att han ljuger om det mesta. Likväl kunde man inte bortom varje tvivel bevisa att han bragt henne om livet varför han inte kunde fällas för dråp eller mord. Rättsäkerheten är viktig.
1980 infördes i Sverige ett förbud mot innehav av barnpornografi. Trots att det var en inskränkning i yttrandefriheten så resonerade man att det gick inte att framställa barnporr utan att något barn någonstans for illa, även om man inte exakt kunde peka ut vilket barnet var och vem som begått övergreppet. Det hela blev lite luddigt om man jämför med rättsäkerhetskraven när man talar om grova våldsbrott och mord men med tanke på hur litet värdet för yttrandefriheten som barnporren hade så kunde man väl acceptera det.
Men 1999 infördes en något märklig lag in som jämställde tecknade barnpornografibilder med fotograferade dito. Riktigt varför har jag inte fått någon begriplig förklaring på för det finns ju inget brottsoffer någonstans. Det enda argumentet jag har hört är ”barnporr som barnporr” men det resonemang som låg bakom förbudet mot fotograferad och filmad barnpornografi gäller ju inte teckningar. Men hursomhelst så har lagen varit för korkad för att någonsin användas så alla har glömt bort att den fanns.
Men så i en ful vårdnadstvist så kom någon på att använda den här lagen. Den åtalade, som är översättare av japanska Mangaserier, och en av landets ledande experter på området, hade 51 tecknade mangabilder på hårddisken där figurerna kunde tolkas som underåriga. Det här är ingen ovanlighet bland japanska serier och en av orsakerna till att jag ogillar Manga. Men frånvaron av annan barnpornografi och den rikliga förekomsten av annan Manga borde ju göra att Polisen redan från början skulle ha insett att denna person inte är en sådan som lagen avser att infånga. Och hade nu Polisen varit så insiktslös så borde tingsrätten kunnat inse detta. Men mannen dömdes till böter i Tingsrätten. Straffet är försumbart med det riktiga straffet: att hamna i belastningsregistret som barnpornografibrottsling.
Nu har Polisen tydligen fått en Kafka-beundrare i leden och formulerar vad som gäller med tecknade figurer att ”Varje tecknad bild är ett dokumenterat övergrepp”. Ett övergrepp på en tecknad figur? Det där är inte en text värdig en svensk statlig myndighet – det är en text värdig en anonym religiös stolle på Internet!
Det går kalla kårar efter ryggen på en gammal serietecknare. Vilka hemskheter har inte jag tecknat genom åren? Jag inser att jag en gång i en satirtidning lät en av bröderna Dupont mörda statsminister Olof Palme – innebär det att det var ett dokumenterat mord på tecknad statsminister? När går nästa flyg till Brasilien?
Den förra lagen var tänkt att ”täta hål i nätet” men det verkar som om det nya nätet fångar in fiskar man inte ska ha. Hur många pedofiler har man dömt med teckningslagen? Inga! Hur många av de dömda med teckningslagen är inte pedofiler? Alla! Efter 11 år med lagen så borde det väl bevisa bortom varje rimligt tvivel att lagen inte är bra.
Men som det inte räckte med detta. Nu har man utvidgat lagen med en massa diffusa tillägg. Numer räcker det med att den tecknade figuren kan tyckas se ut att vara under arton år, och man har infört ett nytt Kafka-begrepp med ”tittbrott”. Eftersom mycket av den moderna tecknade serien är självbiografisk och gärna beskriver tidiga sexuella erfarenheter så blir plötsligt hundratals utgåvor möjligt olagliga att inneha. Ingen kan rimligen tolka dessa nya regler på ett rättsäkert sätt utan mycket av den moderna seriekonsten kan plötsligt betraktas som barnpornografi.
Men, invänder någon, vi måste väl ändå lita på att Polis och Rättsväsende kan skilja på vad som är barnpornografi eller inte. Den nya domen visar att vi inte kan lita på dem. Rättsäkerheten befinner sej på ett brant lutande plan i det här sammanhanget.
Alltså, jag tycker att fotograferad barnporr ska vara förbjuden och att vi ska skydda våra barn men det här är riktigt, riktigt dåliga lagar.
Inlägg
...Nu måste jag genast gå bort till Malmö Stadsbibliotek och be dem gömma undan sina album med Robert Crumb och en del andra. Teckningen "The family that lays together, stays together" torde kunna leda till livstid.
SvaraRadera@Pidde: Nej! Gör inte det. Gå dit. Kolla in urvalet. Gå sedan till polisen och gör en anmälan. En anmälan per bild.
SvaraRaderaDet är mitt tips!
Åh du ondskefulla!
SvaraRaderaNär det gäller förbudet mot tecknad barnpornografi är väl det huvudsakliga syftet att försöka att komma åt att inte vuxna använder sig av de tecknade bilderna för att försöka övertyga barn som de "vill åt" att det här med sex med barn inte är något fel eller farligt?
SvaraRadera"Titta här, Både Bart och Lisa gör ju det med varandra, och här gör Homer det, först med Lisa och sedan med Bart, alltså borde vi också kunna göra det, eller hur..."
Lagstiftaren verkar helt enkelt ha velat täcka upp alla möjliga scenarios för att inte i efterskott behöva råka ut för att kritiseras över att man inte har gjort vad man har kunnat för att förhindra olika typer av övergrepp.
Förvisso har man i sin strävan lyckats att "sno ihop" ett ganska finmaskigt nät, men frågan är var de annars skulle ha dragit gränsen?
De två kanske viktigaste aspekterna som bör tas med i ett övervägande av var gränsen skall gå är väl dels den rättssäkerhetsmässiga och dels den politiskt moraliserande, vilka kan sägas illustreras av dels rödljuslagen och dels av lagen om förbud mot barnaga.
Det absoluta förbudet mot att gå mot rött ljus kom att ändras till att man inte får gå mot rött om det uppenbarligen stör annan trafik - därför att nästan ingen brydde sig om att stå still vid rött när man var helt ensam i en gatukorsning och då blev lagen smått löjlig att följa.
När det gäller lagen om förbud mot barnaga kan man kanske gissa att den vid tidpunkten för införandet inte tvärt stoppade all aga av barn som förekom inom landets gränser, men att dess förekomst på lång sikt har medverkat till att misshandel av barn i vårt land har minskat.
Men "anonym", finns det problem som lagstiftaren försöker täcka upp i verkligheten eller är det ett hjärnspöke? Och om det nu skulle kunna ha hänt i något fall - uppväger det att man plötsligt över en natt gör tiotusentals seriesamlare och serieläsare samt bibliotek till barnpornografibrottslingar?
SvaraRaderaFör det stora problemet uppstår i och med att man utvidgar vad som är barn upp till arton år. Detta tillsammans med den diffusa formuleringen "ser ung ut" så öpnnas ett svart hål av osäkerhet vad som egentligen är olagligt eller inte.
Detta skapar inte bara en oro och en osäkerhet bland serievänner - jag är också övertygad att den kommer att urholka förtroendet för barnpornografilagstiftningen i sin helhet. Den borde väl vara tänkt att skydda barn och sätta dit pedofiler. Inte tråla in personer som inte har någonting med detta att göra över huvud taget.
(Jag accepterar fortfarande anonyma kommentarer men jag ser gärna att folk är öppna med vilka de är.)
Hej Åke!
SvaraRaderaNågra försök till vad du bör se som högst subjektiva svar på dina returfrågeställningar, vilka dock i någon mån är baserade på taffligt utförda studier i juridik:
"...finns det problem som lagstiftaren försöker täcka upp i verkligheten eller är det ett hjärnspöke?"
Svar: Lagstiftaren vill uppenbarligen rensa bort så mycket som möjligt av vad som av den stora folkopinionen kan tänkas anse vara på fel sida om vad som är moraliskt försvarbart. Politik går ju i slutändan ut på att vinna över så många väljare som möjligt på sin sida så att du blir vald även till nästa mandatperiod. Detta kallas för "medianväljarteoremet", lanserat av Joseph Schumpeter redan på 1940-talet.
Vill staten fälla någon för ett "felaktigt beteende" så måste lagen finnas innan beteendet sker, man kan inte skapa eller ändra lagen i efterhand för att sätta åt någon retroaktivt. Alltså väljer lagstiftaren ibland att skriva medvetet luddigt formulerade lagar och sedan låta rättstillämpningen (de dömande domstolarna) att utforma praxis, d.v.s. visa hur lagen de facto skall användas.
"...om det nu skulle kunna ha hänt i något fall - uppväger det att man plötsligt över en natt gör tiotusentals seriesamlare och serieläsare samt bibliotek till barnpornografibrottslingar?"
Svar: Ser man strikt till hur lagen är formulerad så har dessa samlare och läsare hela tiden (sedan lagen kom 1999) varit brottslingar eftersom de inte har rensat upp i sina samlingar - vilket ju har varit en av lagstiftarens intentioner för att få bort så mycket sådant material som möjligt ifrån "marknaden" och ja, biblioteken innehåller i vissa fall "regelrätt" barnpornografi i lagens mening. "Problemet" är väl att det har gått så pass lång tid ifrån det att lagen skrevs och gjordes gällande innan det har dykt upp ett fall liknande det nu aktuella som gör att domstolen har kunnat döma och visa hur praxis kanske kommer att se ut. Man kan anta att detta har att göra med att de flesta närstående kan ha överseende med att någon familjemedlem "samlar på barnpornografi" på samma vis som man kanske accepterar fortkörning och annat. Man anmäler kanske inte sina närmaste och förstör hela det familjära samlivet för "skitsaker". Nu har det dock ändå skett och då ger den efterföljande domen en fingervisning om vilka mängder av innehav som renderar ett visst straff. Fast egentligen i större mening endast om tingsrättsdomen överklagas till Hovrätten. En tingsrättsdom anses bara i undantagsfall räknas som giltig praxis. På ett vis kan man kanske säga att lagstiftarens intention att skapa en moraliskt uppbygglig lag (jämför mitt resonemang kring barnagan) har slagit fel i det aktuella fallet eftersom det har kunnat gå så lång tid utan att det har uppstått någon vägledande praxis? Lagstiftningen har urvattnats på samma vis som rödljuslagen och den hade kanske egentligen behövt revideras med bättre och tydligare formuleringar för att bli mera trovärdig. Problemet är dock att det alltid är svårt att hitta de exakta formuleringarna som är gångbara i alla tänkbara lägen.
forts...
forts:
SvaraRadera"...det stora problemet uppstår i och med att man utvidgar vad som är barn upp till arton år. Detta tillsammans med den diffusa formuleringen "ser ung ut" så öpnnas ett svart hål av osäkerhet vad som egentligen är olagligt eller inte."
Svar: Någon skrev någonstans att i Japan går gränsen vid 13. I Sverige går gränsen vid 18 eller (luddigare skrivet) om personen inte ser så värst könsmogen ut så att det finns risk för att det ändå är fråga om ett barn.
Lagstiftaren använder sig här alltså av den så kallade "försiktighetsprincipen" som förenklat beskrivet går ut på att man som medborgare/aktör i vissa lägen bör iakttaga en viss försiktighet om man är osäker på vilka förutsättningar som gäller. Okunskap hos den enskilde om hur lagen är utformad och vad som gäller skall allmänt sett inte anses som en förmildrande omständighet. Då skulle ju alla kunna skylla på att man inte har koll på lagen.
För mig personligen råder det alltså egentligen ingen större tvekan om att hantering i Sverige av japansk manga som i vissa fall befinner sig "i gränslandet" rent faktiskt är ett "oförsiktigt" beteende och att man vid sådan hantering faktiskt tar en risk att dömas för barnpornografibrott i och med att lagen ser ut som den gör. Uppenbarligen tar du också en större risk om du har barn och familj än om du är singel och gör vad du kan för att inte sprida ditt intresse vidare.
"Detta skapar inte bara en oro och en osäkerhet bland serievänner - jag är också övertygad att den kommer att urholka förtroendet för barnpornografilagstiftningen i sin helhet. Den borde väl vara tänkt att skydda barn och sätta dit pedofiler. Inte tråla in personer som inte har någonting med detta att göra över huvud taget."
Svar: Det du resonerar kring här är ju i själva verket hur man skall definiera pedofili? Själv tycker jag exempelvis inte att man är pedofil förrän man rent fysiskt ger sig till att förgripa sig på personer som i lagens mening är minderåriga. Kanske en känslig åsikt, absolut ett känsligt och tabubelagt ämne och därför känns det också säkrast att diskutera den här typen av frågor anonymt. Men den stora majoriteten av den svenska befolkningen tycker kanske att du är pedofil redan om du (oavsett om du samlar på serier eller vilket skäl du nu än har) väljer att inneha bilder (äkta eller tecknade) av "barn" i olika typer av sexualiserade sammanhang. Detta eftersom du (i strid mot försiktighetsprincipen) väljer att spara det känsliga materialet hellre än att göra dig av med det som ett slags självsanerande åtgärd. Så tror jag att de flesta tyckte och tänkte redan innan dess att lagstiftningen kom till stånd, men med lagen framklubbad så kan man alltså på längre sikt arbeta politiskt mot ett ökat skyddstänkande hos den breda allmänheten.
Eftersom det inte ens går att gissa hur man kan tänkas döma i olika bilder så är det orealistisk att man liksom för säkerhets skull ska göra sej av med allt som skulle kunna tänkas täckas in av den där lagstiftningen. Det känns dessutom som om Ecpat och andra intressegrupper ser allvarligare på scener i tecknade serier än i spelfilmer. I kriminalserier som exempelvis Criminal Minds så förekommer det ofta hotfulla och obehagliga scener med unga personer inblandade men då inser folk att det är skådespelare som spelar - till skillnad från tecknade serier!?
SvaraRaderaEller som idioten till reporter på radion frågade "Hur vet man att teckningarna inte är gjorda efter levande modeller?" vilken Manga-tecknare skulle slösa bort tid på att rigga upp en scen och var skulle man hitta modeller som ser ut så där?
Nåja, för egen del skulle jag antagligen klara mej vid en razzia. Det mesta som skulle kunna tänkas hamna under denna gummiparagraf har jag gjort mej av med. Sådant som är provokativt är egentligen ganska trist i längden. såvida inte moralpanikerna åter börjar fundera över Robins relation till Batman...
Hur man än ser på saken, från vilken vinkel det än är, så handlar det ju om ett offerlöst "brott". Personligen tycker jag inte man ska ha lagar som sätter dit folk för enbart moraliska saker där det inte finns några offer. I detta fall är Mangasamlaren ett offer, och lagen genererar således endast fler offer. Den gör ju faktiskt ingen nytta alls, bara skada.
SvaraRaderaKlart den ska avskaffas. Återgå till att straffa för riktiga brott med riktiga offer.
Akira... oj då, Legend of Mother Sarah... oj då, Love Hina... ok, det hade jag väl kunnat ana på förhand... hur ställer sig lagen om robotar som ser vuxna ut men egentligen bara är några dagar gamla? Kommer nog att börja eka tomt i hyllorna om detta skall tillämpas.
SvaraRaderaVad är konst?
SvaraRaderaTja, vilken fråga ... Wikipedia tar upp tre viktiga delar. Ordet "Konst" kommer från "att kunna", franskans/engelskans Arte/Art kommer från "att arrangera" och så den där då typ "konst är det vi säger är konst".
SvaraRaderaKonstens funktion har ju ändrats genom åren. Före kameran så var en viktig funktion att avbilda viktiga gubbar för framtiden. Nuförtiden handlar mycket om att testa idéer och vad som händer i mötet mellan "konsten" och åskådaren. Som exempelvis Rondellhunden där själva teckningen bara är en mikroskopisk del av konstverket där det intressanta är de surrealistiska skeenden det sätter igång.
Den tecknade serien är ett konsthantverk. Det är tänkt att serien ska brukas (läsas). Nu finns det många serier som drar åt det konstiga som "riktig konst" och trötta kommersiella serier som går på idémässig tomgång. Min håg ligger väl någonstans mitt emellan.