Rosornas krig i Umeå

Det har ett tag blåst hårt i kultur-Umeå. Parkförvaltningen var tvungna att såga ner två popplar. För att göra en liten rolig grej så lät man en motorsågskonstnär göra två rosor av resterna av popplarna istället för att såga ner dem helt. Den allra mest näsrynkande eliten blev upprörda. Sådana beslut kan inte tas av en simpel parkförvaltare. Det måste underkastas personer med god konstnärlig smak. Just den delen är lite intressant. Ska det vara så att samtliga sådana beslut ska tas av samma bedömare eller kan folk på olika nivåer besluta om konstärlig utsmyckning? Argumentet är att samhället betalar stora pengar för att utbilda konstkunningt folk och så kan ett sådant här beslut tas av vilken amatör som helst som råkar sitta i någon chefsställning.

För min del blir svaret att det kanske är bra att sådana beslut sprids så att man slipper den stundtals själsdödande konformism som uppstår när alla konstnärer är utbildade på samma skolor och alla konstvetare är stöpta i samma form.

Men Umeås konstsnorkfröknar rasar vidare. Rosorna måste förstöras. Urartad konst ska inte tillåtas i det offentliga rummet. "Giv oss kissande tanter, giv oss konstnärer som krälar i sin egen avföring, giv oss konstnärer som sätter på lik, kort sagt: giv oss den goda konstnärliga smaken!"