Bonnläpp i Stockholm

Människan är ett flockdjur. Det gäller att uppträda på ett sådant sätt att man inte avviker från flockens beteende. I Stockholm handlar det om att se outsägligt uttråkad ut. I tunnelbanan gäller det att inte titta ut genom fönstret, titta på någon av medpassagerarna eller på golvet. Blicken ska oseende vara riktad på en obestämd plats framför en.

Jag har lagt stor möda på att utveckla mina förmågor och till sist kan jag skryta med att jag kan se så uttråkad ut att jag borde kunna tas för Stockholmare. Men allt är förstås som vanligt. Löser man ett problem så har man fått två nya. När jag ska gå över gatan så inser jag att jag är den ende som väntar på grön gubbe.




Jag hade lika gärna kunnat bära en fyra meter bred lysande neonskylt som sade "bonnläpp" ovanför huvudet.