Nyårstraditioner

Egentligen är jag inte så mycket för traditioner. Det mesta är egentligen ganska fånigt. Man stressar i två månader för att slå in presenter och laga en massa mat och godis som man ska trycka i sig på några få timmar på julafton. Sen ska någon stackare stå där med lösskägg och försöka tyda grötrim på alldeles för små etiketter. På nyårsafton ska man köpa en alldeles för dyr champagne som man i paniken då man håller på att missa tolvslaget eller huttrande i kylan ska försöka hälla upp utomhus och koordinera packade människor att skåla ungefär samtidigt. Sedan ska man se på alldeles för dyra raketer skjutas upp i dimma och dunkel.

Men det finns en tradition som jag värnar ömt. Och det är det traditionella bakfylletittandet på Ivanhoe. Vilken briljant sed. Först ser man på den traditionella backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen och sen ser man på Ivanhoe. Backhoppning är en bra nyårsdagssport. Ingen risk att man blir upphetsad eller något annat opassande. Sist jag såg backhoppningen låg den på nån kanal så långt bort i kanaltabellen att jag aldrig tror att jag varit där förut. I år var jag lite trött i tummen så jag skippade backhoppningen och satsade allt på Ivanhoe.

Sen kommer det traditonella "måste vi verkligen se det här igen". Jag tror inte att jag har fått se slutet sedan svärfar levde. Jag har glömt bort hur det gick på slutet.