Möte i skogen

Igår kväll var jag på väg till arbetet. Till all lycka så går det att gå nästan alla två kilometrarna genom skog. I allra mörkaste Mariehemsskogen nedan vattentornet ser jag en kvinna komma mot mig. Jag tror att det var en rätt stilig dam - skam till sägandes så la jag  inte mycket intresse på hennes utseende - jag var försatt i det halvt meditativa tillstånd som jag brukar förbereda ett arbetspass med.

Jag hör henne mumla lite och tänker att det är någon som talar i en handsfree. Eller någon som befinner sig i kontakt med en alternativ verklighet. Precis som vi ska till att passera varandra ser hon mig i ögonen och utbrister:

Ja, det är ju inte helt ologiskt. Trots allt så är jag ju en stilig karl i mina bästa år - men just där och just då kändes det lite överraskande.

Det tar en stund innan det liksom börjar sjunka in och jag stannar mina steg och vänder mig om efter henne - kanske för att få mottaga ytterligare lite lovsång. Men hon pinnar iväg i ökande takt sjungande allt högre. Hon sjöng rätt bra faktiskt. Skulle suttit fint med en cool och tillbakalutad jazz-orkester.