Mitt filmmanus

Jag hade haft den där historien i mitt huvud ett bra tag. Än var det en bok, än var det en tecknad serieroman och än var det ett filmmanus. Det hade åkt upp och ner i papperskorgen åtskilliga vändor och genom åren hade det förfinats. Till sist var det så bra att jag ville visa upp det för någon. Jag pratade lite med folk och blev hänvisad än hit och än dit. Jag hade skickat in ett synopsis och blev nerbjuden till Stockolm. Jag var i den där grå betongbunkern på Gärdet och fick det något besynnerliga beskedet att jag skulle gå till ett visst fik på Östermalm.

Där satt jag med mitt manus framför mig och så kommer Peter Haber in. Han berättar att han vill regissera en film och någon har tyckt att han borde lyssna på mitt manus. Jag börjar förklara vad historien går ut på. Vid bordet brevid sitter den där psykiatrikern David Eberhart och han sitter och lyssnar. Efter ett tag så flyttar han helt sonika till vårt bord.

Den där Haber sitter med uppdragna axlar och ser alltmer skeptisk ut. Jag pladdrar allt mer nervöst. Men å andra sidan så verkar den där Eberhart bli allt mer intresserad. Historien är en blandning av romantisk komedi och drama. Nästan lite sådär brittiskt med intrikata intrigvändningar och ett psykologiskt spel. Jag har gömt in massor av sådana där psykologiska försvarsmekanismer som projektion, överföring och så vidare. Eberhart nickar belåtet för varje sådan där som diskret passerar förbi.

Men Haber - den satans karljäveln säger inte ett ord - ställer inte en enda fråga utan sitter bara och stirrar på mig. När jag till sist pladdrat mig genom hela handlingen sitter han och tittar på mig i minst 3 minuter och andas tungt genom näsborrarna. Till sist reser han sig upp och säger "Bravo! Det där var det bästa jag hört i hela mitt liv".

Och där vaknade jag.

Normalt brukar mina drömmar se ut som den där Musse Pigg-filmen "Trollkarlens lärling". Jag försöker göra något smart och något går väldigt fel och jag får desperat försöka lappa ihop allting.

De närmaste dagarna efter drömmen så försökte jag minnas vad manuset gick ut på. Nåt litet kunde man väl få använda till en lite serie åtminstone?

Men sen förbyttes den funderingen snarare till "Varför Peter Haber och David Eberhart?".