Rör inte min negerboll

...skulle jag ha sagt för några år sedan. Jag har vuxit upp med negerbollar och det hela kompliceras ytterligare av att jag med tiden utvecklat detta nödgodis till en slags gourmetvariant. Ordet "neger" var den gängse benämningen fram till mitten på sextiotalet. Även sådana som idag skulle beskrivits som politiskt korrekta benämnde ogenerat städade figurer som Josh White och Harry Belafonte som "negrer" i radion. Jag hade en bok med afroamerikanska poeter - varav en del dessutom var aktiva i den amerikanska medborgarrättsrörelsen - benämndes "Negerlyrik". Glassen Chokladpuck såg ut så här:

Den här serien är från 1949 - det vill säga 7 år äldre än jag själv - och den känns faktiskt ännu mer utdaterad än vad jag själv är.

trots att "skrattet" ändå är på den bortskämda vita flickans bekostnad. Men sedan så har verkligheten bakom också förändrats. Man har inte längre afroamerikanskt tjänstefolk. Man har latinos.

Som sagt så framhärdade jag länge med att säga negerboll och jag har hört en del roliga historier om svenska utbytesstudenter och au pairer som glatt skulle fixa ihop lite svenskt gofika i amerikat. Det är lite lustigt med namn som bli obrukbara. Under en period så fick vi inom psykiatrin inte längre säga "psykopat" eftersom man kom fram till att sådana inte fanns. Jag minns särskilt en rond där tre läkare för ett långt resonemang om en person där begreppet otvetydigt dök upp. De använde konsekvent begreppet "det som förr kallades psykopat". Själv började jag använda begreppet "det som förr kallades negerboll". Någon gång tror jag till och med att jag försökte beställa en "mångfaldsboll" på ett café. Men idag så har jag fått ge mej. Begreppet "neger" har till sist förlorat varje användbarhet. Synd bara att alla ersättningsord som "chokladboll" och "havregodis" är så flacka och oinspirerande.

Serien "Kitty Higgins" är lyckligtvis för medioker för att återutges men det blir problem med en sådan fantastisk serie som "Tintin". Serien är trots sina åttio år på nacken inte bara läsbar utan något av det bästa som står att finna. Då blir det problem med ett sådant album som "Tintin i Congo" där det nu ska avgöras i belgisk domstol om albumet ska förbjudas. Själv så ser jag albumet som en omistlig del av vårt kulturarv och kanske en nog så viktig beskrivning av det koloniala synsättet. Å andra sidan kanske det inte är det lämpligaste att okommenterat överhända till sina barn som barnlitteratur. Det finns som förslag att det i fortsättningen ska förses med ett band med varningstext.

Men jag blev lite brydd när man plockade bort kinesen från Fazers kinagodis. Visst är det en stereotyp men jag fann den inte särskilt nedlåtande. Ännu märkligare blev det när Byggmax fick dra tillbaka sin annons ..

min åttondel har lite svårt att känna sej kränkt. De borde ha dragit tillbaka den för att den var fånig.

Men då blir man lite nervös. Hur ska det gå med Tintin och blå lotus? Kineserna där är väl lite stereotypa. För att inte tala om japanerna. Japaner har förresten råkat illa ut genom åren i serieteckningar ...

Nu är ju jag notorisk nostalgiker och gillar gammalt mög. Sådana här försök att till revisionism av våran förflutna kulturhistoria stör mej. På något sätt tycker jag att det är viktigt att förstå det förflutna. Och för att förstå de här processerna med vi och dom.

Men det är inte lätt och det är inte lätt heller att ha en otvetydig hållning heller. Läste ett blogginlägg i sammanhanget: Barnporr- och negerbolls-frågan.