fredag 17 september 2010

Tung dag

För några år sedan gjorde jag en angenäm bekantskap. Det var en ung tecknare vid namn Oskar som var något av det mest begåvade jag sett. Det visade sej dessutom att hans mamma kom från en familj som umgicks med min familj när jag var barn.

Vi har haft en del kontakt de här åren jag och Oskar, via mejl, kommenterande varandras bloggar och så har vi träffats ibland och diskuterat serieteckning och mycket tuschning av någon anledning. Han har varit ganska framgångsrik som tecknare, har tecknat Bamse och kommer att vara med i en antologi som kommmer ut nu till bokmässan. Oskar var allvarlig och osedvanligt seriös men ändå full av humor. Men aldrig humor på någon annans bekostnad. Men det fanns ett mörkt moln på hans himmel som han aldrig blev av med.

När jag nåddes av den förfärliga nyheten att han inte längre fanns med oss så tog det mej väldigt hårt. Det fanns lite för mycket likheter med min egen ungdom och det här fyrkantigt allvarliga sättet han hade att se på omvärlden. Sista gången jag träffade honom var på SPX i Stockholm vi passerade liksom bara förbi varandra och vi vinkade åt varann och sa att vi skulle ses senare i Umeå. Jag hade väl idéer att jag skamlöst skulle utnyttja hans begåvning för att få ihop en serieantologi till kulturhuvudstadsåret 2014. Men så blev det alltså inte.

Så idag skulle man ha begravningsgudstjänst. Den ägde rum i Bygdeås vackra stenkyrka. Oskar låg i en vit kista som var täckt av blommor. Det var många ungdomar, naturligtvis. Gudstjänsten var känslosam. Men jag var inte riktigt beredd på hur starkt det skulle vara att se Oskars föräldrar och hans bror stå framför kistan och hålla om varandra. På något sätt lyckades jag ta mej fram till kistan och lägga ner en ros. Egentligen hade jag tänkt binda en av mina äldsta mårdhårspenslar vid rosen men den hade jag glömt hemma.


När gudstjänsten gick mot sitt slut så bröt solen genom de regntunga skyarna det färgade glasfönstret lyste upp på ett sådant där sätt som påminner om en serieteckning. Jag var på minnesstunden och satte mej bland några gråhåriga gubbar som verkade vara från Bygdeå. Men inte ens gamla berättelser om gengasbilar förmådde fånga mitt intresse denna dag.

Farväl Oskar.


1 kommentar:

  1. Du har hjärtat på rätt ställe Åke.
    /Martina

    SvaraRadera