Alliansen vill i alla fall något. De vill göra de rikare rikare, de fattiga fattigare och invandrarna till en slavklass. Där kan man snacka om visioner och vilja att genomföra dem.
Igår så hade TV-programmet Uppdrag Granskning ett inslag om den svenska skolan. En professor i nationalekonomi vittnade om att hans universitetselever hade allt bättre betyg men allt sämre kunskaper. Uppenbarligen så är det så att friskolorna använder frikostiga betyg som konkurrensmedel. Samtidigt så framår det att suspekta riskkapitalister med säte i skattesmitarparadis investerar vilt i svenska friskolor. Miljarder av de skattepengar som vi betalar för att ge våra barn en god utbildning transfereras glatt till investerare bortom varje insyn. Man fick en sorglig bild där den kommunala skolan utarmas, de invandrartäta förorterna använder nio år av skattefinansierad utbildning där inte ens hälften är godkända. Man fick också se bilder på glada MVG-blondiner i studentmössor som såg ut att göra mer rätt för hårfärgen än betygen. Visionerna i skolpolitiken står mellan den röd-gröna flumskolan och den blåa pekpinneskolan.
Särskilt sorgligt är det när en av de ledande inom "mitt parti", Thomas Bodström, sitter i styrelsen för ett av försnillningsföretagen. Hans vision är att göra sej själv rikare.
Nu minns jag inte riktigt sammanhanget men jag läste i någon debatt om dagens skola att "det är dags att sätta pungt!" och det säger väl egentligen allt.
Inlägg
Jag vet inte hur det är med visionerna men jag tror att de rödgröna har ett visst trovärdighetsproblem. Mona Sahlin pratar om integration och bor i invandrartäta ;-) Duvnäs utskog och kamrat Bodström säger ja fast vid närmare eftertanke nej. Peter Eriksson pratar tåg men folk kommer ihåg att han till för något år sedan körde SUV. Vänsterpartiet profilerar sig i jämställdhetsfrågan men är sämst i klassen vad gäller kvinnorepresentation i kommunstyrelserna och Ohlys trovärdighet är väl bara snäppet högre än hans minneskapacitet.
SvaraRaderaDet är ju det jag gillar med MP, att de har visioner och mål som sträcker sig längre än fyra år och är det (enda?) partiet som säger rakt ut att det behövs besvärliga förändringar som inte kommer att bädda in alla i sockervadd just idag.
SvaraRaderaSen tycker jag den här upphakningen på politikernas personligheter och varje futtig personlig handling är tröttsam och irrelevant. Jag struntar i småsaker som om någon har snattat lösgodis när de var femton. Jag struntar i om de snattar godis idag. Som att det automatiskt skulle vara bättre med en minister från det ena blocket som framstår skinande ren än en från det andra som har en prick i registret. Det handlar ju inte om personer utan om politiken, ideologierna.
Visst är det sant att det är lite för personfixerat. Men eftersom dom flesta av oss inte läser partiprogrammen utan lyssnar på vad politikerna säger så är trovärdigheten ganska viktig.
SvaraRaderaTja, i avsaknad av ideologi så blir naturligtvis personligheterna viktigare.
SvaraRaderaVad gäller personliga handlingar så tycker jag att det är allvarligare att Bodström sitter i styrelsen för ett av plundringsbolagen av det svenska skolsystemet än att exempelvis Ohlys barn valde friskolegymnasium. Det måste väl få välja skola själva oavsett vem deras föräldrar är.
När ungarna väljer gymnasium är dom 15-16 år och då har man väl fortfarande som förälder ett visst inflytande över barnens val. Men det kanske inte snackas så mycket ideologi hemma vid köksbordet hos familjen Ohly.
SvaraRaderaJag blir ändå bli lite förvirrad när politiker säger saker som är svåra att koppla ihop med deras handlande, ett trovärdighetsproblem helt enkelt.
Att få ihop bilden av att en kille som bor i en vit mexitegelvilla ute i Täby företräder de rika och välbeställda i Sverige är inte svårt. Inte fullt lika lätt att förstå att den som företrädde Sveriges arbetare i förra valet idag sitter i en 19 miljoners herrgård ute på den Sörmländska landsbygden och filar på ansökningar om EU-bidrag.