Den första Grubbebon

Det finns en tanke på att sätta ihop en serieantologi till kulturhuvudstadsåret 2014. Jag har grubblat mycket på vad jag ska göra för något. Helst hade jag velat göra något slags samtidsbetraktelse i igenkännbar Umeå-miljö. Men det är något märkligt svårfångat i Umeå-kynnet. Man märker det som släktforskare också att när man försöker söka i gamla Umeå-papper så är allt svårgenomträngligt och vagt på något sätt. Själv kan jag inte ens imitera Umeå-dialekten fastän jag säkert tagit till mig en del genom åren. En sak som komplicerar är också att de ursprungliga Umeåborna knappast existerar. Merparten är inflyttade från Gud vet var.

Men någon gång då och då sitter man och pratar och någon form av oenighet uppstår. Någonstans när gruppen upplöses hör man något muttrande som förklarar opponentens halsstarrighet med att denne kommer från Grubbe alternativt Teg. Det finns alltså urinvånare och de har total koll på vilka andra som är det. Och vilken stadsdel de kommer från.

I mina tankelekar så tänkte jag mig att börja från början så jag satte några grottgubbar vid en eld att diskutera i primitiv form. Det hela skulle avslutas med det vanliga "den där går inte att diskutera med för han kommer från Grubbe". Det hela var naturligvis för dumt för att realisera men jag gjorde en grottgubbe bara som en del i den mentala processen för att komma fram till nutid så att säga.

Men jag inser ju att när grottgubbarna i Dumpokjauratj satt och knackade stenyxa långt innan egyptierna fått ihop till sin första trappstegspyramid så låg Grubbe under vatten.