Min barndom

Det kan väl ha varit 1960. Vi hade flyttat ner till Skåne från Jokkmokk. Hösten gick bra men när vintern kom blev jag deprimerad. Det kom ingen snö. Det var bara en vidrig svartgrå sörja. Till sist blev jag så apatisk att man skickade mej till farmor och farfar i Kåbdalis. Det var en härlig tid och snön var ren och vit. Jag minns inte så mycket av själva bostaden. I klädkammaren fanns en bunt Läderlappen som någon lämnat. Ovanför min säng hängde två porträtt. Det ena var av Tage Erlander och det andra var av John F Kennedy. Gedigen svensk hellylle och amerikansk framåtanda. Inte för att jag visste vad varken det ena eller andra var men jag har en känsla av att det har format mej.


Nu känns det lite som om Obama på något sätt är en ny Kennedy. Det enda jag saknar är en ny Erlander.