Lite ljus i tillvaron

När jag började jobba på Umedalen så fanns där en äldre man - det vill säga lika gammal som jag är idag. Han var på många sätt en förebild, han gillade verkligen sitt arbete och hade alltid ett trevligt ord att säga till gubbarna.

 Men han retade ibland gallfeber på den kvinnliga personalen. De försökte mysa till det och hade dämpad belysning och den här mannen slog bara brutalt på lysrören - "det går inte att jobba om man inte ser nånting".

 Nuförtiden så tänker jag på det där. Mörkret sänker sig så sakta med åren. Den här årstiden när det ska mysas med små dämpade belysningar och levande ljus går det inte att se någonting. Nu lägger jag band på mig - väl medveten om att vi vita, medelålders, heterosexuella män är målsökande torpeder mot varje form av mysighet och trevnad. Men så råkade jag ha en pannlampa i närheten när jag skulle göra något. Vilken välsignelse. Nu går jag här hemma mestadels med pannlampan på huvet och det är så skönt att se någonting.

Men det har inte precis minskat min gubbfaktor.