Inuiterna lär ska 243 olika ord för snö. Västerbottningarna har säkert 343 ord för latmask. Vet inte riktigt vad de ska ha dem till för det är lite som att har 343 ord för snömannen. Skulle det vara så illa att en lat person verkligen fanns så tar det generationer att botgöra. När jag började inom vården hade jag en kollega vars far inte ansågs idog nog. En patient strax under hundra sade inte mycket men när han såg kollegan skrek han förtjust "Hä jär laat-Lundmarks laatpojkn från Laatvattnet!"
Nedströms vårat hemman finns en gudsförgäten plats som hetter Dellikvallen. En Antonsson från Norsjö kom dit någon gång för att bryta mark för en gård. Idag finns det spångad väg dit men som barn brukade vi gå något som pappa kallade för sommarvägen. Stigen var brant, på sina ställen sank och ibland på sommaren kan det vara så mycket mygg att sikten bara är tio meter. Där mitt i backen möts man av något som ser ut som en småländs stengärdsgård. Det är stenar som han grävt ur en liten äng på strax över hundra kvadratmeter.
Det finns ingen som kan skildra den västerbottniska folksjälen som Torgny Lindgren,
När jag var hos svågern så hade han en hylla med böcker som han konstaterade att han aldrig skulle läsa. "Ta vad ni vill ha" - sade han. Det mesta var umbärligt. Stora romaner från sjuttio- och åttio-talet känns förskräckligt daterade. Men det fanns tre Lindgren-böcker så dem tog jag med mig.
Det är möjligt att jag läst "Merabs skönhet" någon gång tidigare. Men i så fall var jag nog inte mogen.
Det är en bok med de mest fantastiska noveller. En sån där svensk deckare läser jag på två timmar. Vem som är mördaren framgår i kapitel ett men jag kan inte låta bli att plåga mig genom dem i alla fall. Merabs skönhet fick jag ägna två veckor åt. Varenda mening är liksom komprimerad och kan vecklas ut till sin tiofaldiga storlek - som en ZIP-fil ungefär.
Så man kan förundras över ordens skönhet och inte minst Merabs skönhet.
Inlägg
Verkligen. Det finns författare som skriver på ett sätt att man får för sig att varje ord är viktigt, varje ordval föregånget av moget övervägande. Slöläser man riskerar man att missa essensen, den kan vara dold i ett "ty". Torgny Lindgren hör, för mig, definitivt till dessa författare - och då har jag bara läst Ormens Väg och Merabs skönhet. De är bägge fantastiska, så jag vet inte riktigt varför jag inte läst fler.
SvaraRaderaVilka andra författare som kan räknas till den här gruppen är väl olika beroende på vem man frågar, men själv tycker jag Sven Lindkvist och Lars Gustafsson hör hit. Oavsett vad jag tycker om deras böcker i övrigt. Man läser högt, eller ljudar tyst i sitt huvud, och språket liksom dansar. Ja, Strindberg platsar också här.