Invandrarproblem

Min farmor kom från Glommersträsk. Min far beskrev det som porten till Västerbotten där folk var annorlunda. Han pratade om sin kusin som när han satt och doppade bullar gråthulkande sa: "Nu ha i så mycke kafi å så lite bulla", varpå hans mor gav honom mer bullar och han lika gråthulkande sade: "Nu ha i så mycke bulla å så lite kafi". Det kan liksom aldrig bli bra.

I Norrbotten var man liksom så mycket mer dramatisk i sitt leverne. Storslaget svårmod blandat med vulgär flabbhumor. Det var liksom helt okej att sitta på eftermiddan på lagårdsvinden med hagelbössemynningen i munnen och fundera över livets mening och gå på dans på kvällen och ha hur trevligt som helst. Västerbotten är lite mer smågnälligt.

Men det är inte bara kynnet som är annorlunda, det finns så många småsaker som skiljer. När jag tillfälligt flyttade till Umeå 1978 så hade jag ingen aning om att jag invandrade för gott. Vissa saker var en fullkomligt obegripliga.


Ni läsare i södra Sverige kanske har lite svårt att se skillnaderna. När ni förstår att man är från "Norrland" så kan man få frågan om man känner Bengt Andersson i Gävle. Vi är något slags snusande pistvaktbröder allihop som sover i skoteroverall. En lite lustig skillnad är att när jag talar om "Norrbotten" och "Västerbotten" så talar jag om län. Vi häruppe har ganska grumlig uppfattning om landskap. Om du frågar en Umebo om i vilket landskap Bjurholm ligger i skulle de flesta svara "Västerbotten" fast det ligger i Ångermanland. Men det ligger i Västerbottens län. Själv är jag lite osäker om jag är född i Lappland eller i Norrbotten. Jag slår upp det gång på gång men jag glömmer det lika fort. Av någon anledning är det oväsentligt.

Men långsamt så har jag blivit alltmer Västerbottning. Jag är sällan ordentligt upprörd eller ordentligt upprymd. Det är mest lite småbesvärligt alltihop ...