Kungabröllop - komplett

Ja, nu finns hela serien att läsa i alldeles rätt ordning. Den finns att läsa här

Upplösningen

Så stod jag där och stirrade in i en pistolmynning samtidigt som soldater rusade mot mej. Hur skulle det gå?

Jag minns inte mycket av vad jag tänkte vid det här tillfället. Det var väl ungefär här jag insåg var jag var någonstans och vad som höll på att hända. Det var nog inte så att jag på något sätt blev förvånad när soldaterna tog sej an officeren istället för mej. Det hela var så surrealistisk redan då. Men jag förstod att de ville att jag skulle gå därifrån och jag ville själv inget hellre.

Terrorist upptäcks på yttre borggården

Det var meningen att de två sista sidorna skulle läggas upp på själva bröllopsdagen med det kom en väldig massa saker emellan. Den fjärde sidan kommer här:

Det var något som var konstigt här. Jag borde ha upptäckt vakterna och de borde absolut ha upptäckt mej men jag har något dunkelt minne av någon blå presenning, om den täkte över något eller hur det var men den var mellan mej och vaktkuren insåg jag när jag senare besökte platsen.

Härnäst: Upplösningen

Forsmark på villovägar

Året var fortfarande 1976. Jag hade erfarit att jag råkade befinna mej i den kungliga huvudstaden samtidigt som Kungen skulle gifta sej. Tillsammans med mina kamrater begav jag mej till Gamla Stan för att äta en berömd Gulasch ...

Härnäst: En terrorist grips på Stockholms slott ...

När jag mötte Silvia

Fortsättning från tidigare ..
(Ja, bloggsystemet är så infernaliskt korkat så att det sista inlägget kommer först.)

Saken var alltså den att jag kom till Stockholm tämligen ovetandes om att bröllopet skulle vara just den helgen. Jag trängdes fram till avspärrningen och först när jag mötte Silvias blick kom jag på vad allt handlade om ...

I själva verket så tror jag att Hans Majestät Konungen satt på den hitre sidan men han satt och vinkade lite hit och dit i största allmänhet. Men Silvia mötte min blick. Då trodde jag förstås att hon var gripen av min ståtlighet men så här i efterhand så inser jag att hon måste ha tänkt ungefär :"Mein Got! Ein långhåring! Tänk om det är Baader- Mainhof? Wer ist der Zäkerhetspolizei?"

Härnäst: Hur jag hamnade på Slottet.

Jag har tappat greppet.

Alltså, jag satt alldeles nyss och tittade på Hockey-VM. Men jag verkar ha missat vem som vann. Och nu verkar det plötsligt ha blivit fotbolls-VM. Var det så här förut med veämmen alldeles hopgyttrade med varann? Ishockey och fotboll, Lallalallah.

Dessutom verkar fotbollen vara värdelös idag. Annat var det på Gunnar Nordahls tid.

Bröllopsspecial - Kungabröllop

Prinsessbröllop säger ni. Pfft säger jag. Jag var minsann med när Kungen gifte sig och ett Kungabröllops smäller minsann högre än ett simpelt kronprinsessbröllop. Faktum är att jag kunnat spela en avgörande roll i Sveriges historia - märkliga händelser som ägde rum på slottet under bröllopsnatten. Tiden är kanske mogen att mannen som faktiskt var med avslöjar dessa dramatiska händelser.

Härnäst: När jag mötte Silvia.

Härskaren

En gång om året tar härskaren på sej sin praktklädnad och går ut på staden och mottar folkets jubel.


Ja, som kanske märks så är bloggen på väg in i sin årliga sommardvala. Det kommer att bli tämligen spridda inlägg under sommaren och jag hoppas vara igång igen någon gång i september.

Invandrarproblem

Min farmor kom från Glommersträsk. Min far beskrev det som porten till Västerbotten där folk var annorlunda. Han pratade om sin kusin som när han satt och doppade bullar gråthulkande sa: "Nu ha i så mycke kafi å så lite bulla", varpå hans mor gav honom mer bullar och han lika gråthulkande sade: "Nu ha i så mycke bulla å så lite kafi". Det kan liksom aldrig bli bra.

I Norrbotten var man liksom så mycket mer dramatisk i sitt leverne. Storslaget svårmod blandat med vulgär flabbhumor. Det var liksom helt okej att sitta på eftermiddan på lagårdsvinden med hagelbössemynningen i munnen och fundera över livets mening och gå på dans på kvällen och ha hur trevligt som helst. Västerbotten är lite mer smågnälligt.

Men det är inte bara kynnet som är annorlunda, det finns så många småsaker som skiljer. När jag tillfälligt flyttade till Umeå 1978 så hade jag ingen aning om att jag invandrade för gott. Vissa saker var en fullkomligt obegripliga.


Ni läsare i södra Sverige kanske har lite svårt att se skillnaderna. När ni förstår att man är från "Norrland" så kan man få frågan om man känner Bengt Andersson i Gävle. Vi är något slags snusande pistvaktbröder allihop som sover i skoteroverall. En lite lustig skillnad är att när jag talar om "Norrbotten" och "Västerbotten" så talar jag om län. Vi häruppe har ganska grumlig uppfattning om landskap. Om du frågar en Umebo om i vilket landskap Bjurholm ligger i skulle de flesta svara "Västerbotten" fast det ligger i Ångermanland. Men det ligger i Västerbottens län. Själv är jag lite osäker om jag är född i Lappland eller i Norrbotten. Jag slår upp det gång på gång men jag glömmer det lika fort. Av någon anledning är det oväsentligt.

Men långsamt så har jag blivit alltmer Västerbottning. Jag är sällan ordentligt upprörd eller ordentligt upprymd. Det är mest lite småbesvärligt alltihop ...

Rena Vilda Västern

Eder förbundne är lite trött och orkar inte göra några vettiga inlägg. Det blir en kåbåjsare istället.

Vetenskaplig studie

Kommer ni ihåg den gamla tiden då man kokade vatten i en kastrull? Då var det ett egendomligt fenomen som gällde: Om man tittar på en kastrull med vatten som ska till att koka så kommer den inte att koka om man tittar på den.

Nu har man ju vattenkokare och perculatorer och då är det ju så bra att man startar bara den där och så går man och gör nåt annat och så är det färdigt när man kommer tillbaka. Men häromdagen så skulle jag koka kaffe och startade perculatorn. Men den stått på en stund så ställer jag mej och tittar på perculatorn. Då inser jag att den där gamla regeln gäller även för perculator. Den kokar inte om man står och tittar på den! Så ytterligt märkligt. Jag stirrade stint på perculatorn i 15 minuter innan den till slut gav sej. Det tar ju bara fem minuter annars.


Men det är ju trots allt skönt att gamla sanningar gäller även i dessa moderna tider.