Forsmark - Strålande Tider

Ny gubbe

2012-01-27T10:25:00.000+01:00

Jaha. Jag hann aldrig riktig få någon kläm på den förra innan de skickar in en ny gubbe. Gjorde en första trevande skiss på honom.

Den här gubben tycker jag känns lite bättre. Lite klassisk betonghäck, rejäl och pålitlig. Jag såg på nyhetsmorgon i morse och Birger Schlaug var rejält sur. "En man som är för kärnkraft och vapenexport". Det är väl ungefär den kritiken som riktas mot honom. Han är svag i HBT-frågor och miljöfrågor. Hans styrka är gamla tråkiga sosse-frågor som arbete, bostad och trygghet. Själv ser jag gärna att man lämnar över initiativet i de mjuka frågorna till MP och V och tar kampen med M om arbetsfrågorna. Om de rödgröna bråkar inbördes i de frågorna så byter man ju bara mjukisväljare mellan varandra och arbetarväljarna går över till M.

Som jag ser det så är de viktigaste frågorna som sossarna ska driva ökad sysselsättning, fler hyresrätter i städerna och utbyggd kollektivtrafik. Miljörfrågorna är förvisso också viktiga men de driver ju Miljöpartiet redan och man lär knappast kunna övertrumfa dem.

Lite ljus i tillvaron

2012-01-21T07:57:00.000+01:00

När jag började jobba på Umedalen så fanns där en äldre man - det vill säga lika gammal som jag är idag. Han var på många sätt en förebild, han gillade verkligen sitt arbete och hade alltid ett trevligt ord att säga till gubbarna.

Men han retade ibland gallfeber på den kvinnliga personalen. De försökte mysa till det och hade dämpad belysning och den här mannen slog bara brutalt på lysrören - "det går inte att jobba om man inte ser nånting".

Nuförtiden så tänker jag på det där. Mörkret sänker sig så sakta med åren. Den här årstiden när det ska mysas med små dämpade belysningar och levande ljus går det inte att se någonting. Nu lägger jag band på mig - väl medveten om att vi vita, medelålders, heterosexuella män är målsökande torpeder mot varje form av mysighet och trevnad. Men så råkade jag ha en pannlampa i närheten när jag skulle göra något. Vilken välsignelse. Nu går jag här hemma mestadels med pannlampan på huvet och det är så skönt att se någonting.

Men det har inte precis minskat min gubbfaktor.

Modelljärnvägsporr

2012-01-13T08:35:00.001+01:00

Det har tydligen hänt mycket med internet sedan jag var liten. Tur är väl det för jag hade väl dött om jag hade haft tillgång till all information som finns därute. Häromdagen så upptäckte jag vilka mängder av modelljärnvägsporr som finns därute. Tydligen så är inte skala Z längre den minsta utan skala T. Här är en som har gjort en portabel T-anläggning.

Men det finns ju ännu värre stollar därute. Här är en som har gjort den minsta fungerande modelljärnvägen. Den är tänkt att stå i fönstret i ett hus i en anläggning i skala Z.

Wow, liksom!

Kärt återseende

2012-01-02T16:53:00.002+01:00

När jag var liten så dök det upp en egendomlig serietidning som var långsmal. Jag älskade den tidningen - tack vare Tradera så får jag nu återuppleva den serien.

Den var väl inte jättebra när man läser den med vuxna ögon. Det läckra halvformatet känns bara idiotiskt när man ser på det så här med nyktra ögon. De frångick sedermera från det här formatet och körde i vanligt serietidningsformat.

Inuti är serien som vanliga seriesidor fast alla sidor är så att säga uppslag. Tidningen är lite större än min scanner men ni fattar hur det funkar.

Japp. Då kan man packa in den här i en plastficka och gå vidare.

Tomten avslöjad!

2011-12-23T09:43:00.001+01:00

Vi lyckades ta det här kortet på tomten när han tog av sig lösskägget!

God Jul!

Saknar den i alla fall

2011-12-23T09:41:00.001+01:00

Den första bilen vi hade var en skåp-saab. Det var en sådan där två-taktad sak. Det var min mor som köpte den. Hon visste inte hur man köpte bil utan gick in i bilaffären och sade: jag vill ha en sådan där blå som står i fönstret. Försäljaren blev lite bortkommen och började på att lägga upp avbetalningsplanen : "Hur ska vi då lägga upp avbetalningen?" Varpå min mor lade upp sedlarna kontant på bordshörnet.

Vi hade väl en del goda stunder med den bilen som gjorde oss mobila på ett helt nytt sätt. Senare blev vi oplare och körde Opel i många år. Men jag kunde aldrig släppa kärleken till Saab. Jag köpte så småningom en av de sista V4:orna. Det var förmodligen den sämsta bil jag haft. De brukar säga att gammal kärlek rostar aldrig men den bilen var motbeviset.

Men kärleken är blind och jag gjorde det här idolporträttet av Saaben jag aldrig fick äga ...

Jag är dagens mupp!

2011-12-17T06:25:00.000+01:00

Undertecknad har fått ett ärofullt uppdrag - nämmeligen att teckna Dagens Mupp på Scandinavian Muppet Art.

Jag har en rätt nära och lång relation till Kakmonstret. På något sätt så är jag förbunden till honom på ett nästan preverbalt plan. Det hela startade som allt psyko-junk i barndomen. När jag var liten så rådde mycket strikta regler. Man skulle blint lyda allt som vuxna sa. Och man fick för Guds skull aldrig ta den sista kakan på kakfatet. Så man lotsades runt bland vithåriga tanter på exotiska orter som Vuollerim, Torrivaara och Murjek och den vithåriga tanten trugade på en den sista kakan. Man skulle ju lyda vuxna. Men meningen var att man skulle visa sin goda uppfostran genom att säga nej. Jag kan säga att det blev fet-fail varje gång. Det var helt omöjligt att se logiken i det hela. Jag har ett dunkelt minne att jag en gång löste kakfats-problemet ungefär som kakmonstret. Innan det var sagt varsågod ens. Och detta var runt 1960 då alla barn var väluppfostrade. Utom jag tydligen.

Den här bloggen har faktiskt haft uppe kakmonsterfrågan en gång tidigare:

PS. Det är ett litet jubileum idag. Det här är faktiskt mitt sjuhundrade inlägg. Jag tror att det ska firas med en lite kaka.

Det finns sånt som blir bättre

2011-12-14T09:27:00.001+01:00

Under en lång tid så har vi haft det dåligt på radiofronten. Vi kan inte förmå oss att kasta våra gamla radioapparater med kassetspelare samtidigt som det är svårt att ställa in kanalerna. Det som går hos oss är P¤ och jag vill ju gärna lyssna på P1 men det är så iriiterande svårt att hitta tillbaka till P4 igen. Det ligger tätt med hjärnamputerade reklamkanaler runt om.

Jag har länge sneglat på en internetradio. Som regel brukar de vara tämligen fula. Antingen inriktade mot tonåringar med epilepsiframkallande cyanidblå led-lampor eller övertekniska.

Men så råkade jag på den här bäbyn på Tradera.

Ser ut som en traditionell radio, liten, enkel. Och vad det är häftigt att kunna lyssna på all världens radio. I morse lyssnade jag på radio från Jamaica och från Burundi. Hur läckert som helst. St Kitt och Nevis var värdelöst däremot.

Men jag har ett annat bekymmer och det är Tradera. På pokern så kan man sätta spelgränser på sej själv. Varför kan man inte ha det på Tradera. "Tyvärr, Åke, du har nu överskridit din gräns för stolliga inköp".

Snöbristen avhjälpt

2011-12-10T21:14:00.001+01:00

Man kan konstatera att snöbristen äntligen är slut. Gud hör bön.

Däremot känner han inte till ordet lagom.

Vardagens superhjältar - Teliapojken

2011-12-06T16:08:00.001+01:00

Man blir lite trött när man blir äldre. Man orkar inte längre kontrollera alla källor och följa upp allt. Under en social samvaro så hörde jag en berättelse om sådant som hänt på Stureplan. För mej är Stureplan en gata i Monopol. En bra gata dessutom - hög sannolikhet att bli gådd på och bra ratio byggkostnad/hyra.

Hursomhelst så blev jag inspirerad av detta. Dessvärre så kan jag inte låta bli att gå genom de extrafakta som man kan finna via nätet och min bild kanske inte var helt adekvat. Men tanken var sådd så här är den.

Soffmupp ritar mupp

2011-12-06T15:02:00.001+01:00

Nu börjar det väl sjunka in det för mig skrämmande inslaget som jag länkade igår. Tycker i och för sig att jag skulle göra mig som soffmupp. Jag har ju åsikter om allt från modelljärnvägar, filförpackningar till genusfrågor. Mitt tempo borde ju göra sej på morgon-TV dessutom.

Nu julkalendras det ju över hela bloggvärlden. Här borde jag lägga upp länkar men jag har just avslutat ett arbetspass så jag är lite mör. Hursomhelst så kommer jag i år att delta i the Scandinavian Muppet Art Blog. Nu skulle jag ju vilja visa bilden här men hur fuskigt skulle inte det vara att tjuvkika i julkalendern. Så jag återpostar teckningen jag gjorde till förra årets fanart-rally Karl-Alfred:

Vilken mupp tror ni att jag valt förresten? Och apropå muppar.

Skäggig gubbe mal på

2011-12-05T20:22:00.001+01:00

Det var något slags mediautbildning på universitetet. De behövde några ovidkommande personer att intevjua och genom Herrens outgrundliga vägar kom valet att falla på undertecknad och Isegrim.

Jag har lite svårt att förstå att den där gubben ska vara jag. Och vad är det för dialekt? Det låter som Jokkmokks-dialekt ungefär men vi flyttade därifrån 1963 typ. I alla fall vad jag minns efter Kalle Anka-tidningarna som vi köpte i den lilla kiosken i Jokkmokk och de vi sedan köpte i Helmers Kiosk i Vidsel.

Nu är det jul igen ...

2011-12-03T07:52:00.001+01:00

Och då är det ju julkalendrar överallt. Själv har jag tecknat en julkalender till Umeå kommuns web. Jag har alltså gjort själva teckningen - vad de sedan gör i luckorna vet jag inte.

Det är det nya kulturhuset ungefär som det kan tänkas komma att se ut.

På stor fot ..

2011-12-01T12:27:00.001+01:00

Var tog han vägen den där bloggaren kanske någon av er frågar sig. Eller jag vet inte. Det är lite märkligt för ju färre inlägg jag skriver desto fler besökare får jag. Bara det är väl i sig en anledning så god som någon att inte skriva någonting. Men det är inte det som är orsaken till min relativa tystnad. Jag håller som sagt var på att odla tomteskägg och jag kan ju bara göra en sak i taget. De flesta som träffar mig får numer brådskande ärenden på andra sidan gatan. De som nu frågar mig vad jag egentligen håller på med och jag redogör för "projekt tomte" brukar invända "det finns lösskägg". Det är det som är problemet med samhället nuförtiden. Det är ingen som gör någonting ordentligt.

Förutom jag då. Det går väl över förväntan så här långt. Jag har nu lämnat Leif GW-stadiet.

Nu är det mer ...öh ... typ Bigfoot.

Män som heter Åke

2011-11-16T15:47:00.001+01:00

Det är något sådant där dumt på Facebook:

‎1. Öppna Google bildsökning
2. Skriv in ditt förnamn
3. Ta den första bilden som kommer upp och lägg ut den på facebook
4. Så kommer du se ut om 5 år

Man kan naturligtvis inte låta bli. Resultatet blir väl sådär ...

Okej, jag ser ut som en sammansmältning av de två översta och de två nedre är väl inte omöjliga framtidsscenarion.

Men sedan kommer en oändlig rad av mesiga, fåraktigt leende personer. Helt klart så är män som heter Åke jordens Seltin.

Men sen blir det lite blandade karameller:

Åke Hodell är ju ingen dum namne. Tvåan sätter jag på min kylsskåpsdörr. Trean är den sämste av bröderna Surf. Och ...öh ...hrm. Men sedan kommer en gäng kändisar:

Haha! Han ser ut som han är tecknad av Jack Kirby! Oh ... Åke Sköld! Respekt. Sedan kommer Leonards lillebror Åke Nimoy - men vänta han ser bekant ut. Det är Kjell Alinge - det är fotografen som heter Åke - ibland suger Google. Nämen vafan!

Men dagens vinnare blir:

Historiens vingslag

2011-11-09T09:03:00.002+01:00

Vi har haft ett visst Tradera-missbruk i hushållet en period. Oumbärliga glas och porslinspottor har uppenbarat sig och vi har slagit till på flera intressanta objekt. Visserligen så har jag slutat köpa serier men det råkar väl slinka förbi ett och annat oumbärligt där också. Häromveckan så råkade jag på några tidiga ex av Seriemagasinet från 1949. Jag har knappt sett sådana här tidigare. Jag har haft några ex från senare halvan av femtiotalet och något sorgligt exemplar där omslag och mittuppslag försvunnit från första halvan av femtiotalet. Och plötsligt så finns flera 49:or i förnämligt skick. Hade vi talat om Kalle Ankor så hade det handlat om tusentals kronor men gamla maggan kan man få för ett par tior.

Förnämligt skick som sagt. Något rullade ryggar, något lite rostandydning runt någon klammer men hela och fina med bra doft.

Lite besviken blev jag när jag såg att något nöt satt en stämpel på förstasidan. Mitt på Kilroys gode vän.

Men besvikelsen förbyttes strax i häpnad. Stämpeln tillhörde Jan Lööf! Den fantastiske mästertecknaren!

Det här är liksom ... bara för mycket. Jan Lööf är ju en av de stora förebilderna bland oss nördar. Här i Sverige har han samma nimbus som Robert Crumb ungefär. Man ser framför sej hur klassiska nördar som Lööf och Lasse Åberg varsamt skött om sina serietidningar med pirater och panterflickor samtidigt som de skrivit brev till varandra med hjälp av Fantomens hemliga alfabete.

Men historievingarna har inte flaxat färdigt än. Kilroy var en italiensk serie som hade stor framgång i Sverige. Så stor att när seriens upphovsman plötsligt avled så lät man teckna den i Sverige med den extremt begåvade Rolf Gohs. Egentligen den enda stora äventyrsserietecknaren vi har haft i Sverige. 1949 var han blott en pjalt och skrev ett brev till Seriemagasinets redaktion:

"Rolf Gohs, Hägerstensåsen - ni har anlag för teckning och bör slå in på den banan genom at studera och rita flitigt. Sänd oss gärna några flera prover så skall vi tala om vad som felas för att de skall vara bra."

Wow!

Sveriges fulaste badrum

2011-11-07T11:34:00.002+01:00

Min dotter aspirerar på att hennes badrum ska erhålla denna ärorika titel.

...och jag tycker att hon har en rätt schysst kandidat. Rösta här!

Man kan rösta en gång om dagen så det är bara att klicka på.

Frusen värld

2011-11-07T10:58:00.000+01:00

När vi var i Laisvall så låg termometern runt nollstrecken. En dag kröp den några dagar under och det blev en sådan där gnistrande dag då allt var gjort av glaskristall och luften stod stilla.

Vi knallade en bit efter stranden. Dennis gillar väl inte kyla så där jättemycket nuförtiden...

Grästuvorna på stranden såg ut som frusna igelkottar ...

Men dimman ville aldrig riktigt släppa sitt grepp.

McGyver, Catwoman och ett loppisfynd

2011-11-06T08:03:00.000+01:00

Igår fick vi ett överraskande besök. Det var McGyver och Catwoman som tvärtittade förbi för att justera delar av sin outfit.

När vi skulle äta så kände sej Dennis som vanligt ensam på golvet. Han brukade få sitta i något knä men han har börjat stjäla mat på gamla dar. Hustrun gick och hämtade dagens loppisfynd och satte Dennis i den. Han var hur nöjd som helst.

Ja, förutom att han hade svårt att nå maten förstås. Sonen så lite bekymrad ut och sa -
"Menar ni allvar! Har ni köpt den där?". Varken jag eller hustrun förstod riktigt hur han menade.
"Den är väl fin..." sade vi lite prövande.
"Men vi får väl se hur den funkar till Judith sen ...".
"Jaha - den är till Judith!"
Jag och hustrun tittar frågande på sonen.
"Jamen fattar ni inte hur ni är ... det skulle inte alls vara konstigt om ni köpt den till Dennis!"

In i dimman

2011-10-29T12:45:00.000+02:00

Jag är just hemkommen från en vecka i Laisvall. Det stod och vägde mot vinter och dimman låg tät.

När man var ute på sjön fick man inte åka för långt från stranden för då tappade man bort var man var någon stans.

Det var dimma i stort sett hela tiden. Men ibland så lättade det upp lite grann och man såg andra sidan sjön.

Till sist så bröt Nebsourt ut ur molnslöjorna för några minuter ...

Giv oss vår kisstant!

2011-10-19T15:32:00.000+02:00

Kulturhuvudstadsåret lyser på något sätt fortfarande med sin frånvaro. Det talas om det ena eller andra bygget som ska färdigsställas men själva det kulturella innehållet lyser fortfarande med sin frånvaro. Så jag blev lite glad när jag hörde om det första stolleförslaget. Det gick ut på att man skulle ställa upp ett 54 meter högt plåtbeläte ute i älven.

Det är förstås en strålande idé. Jag skulle gärna se en staty av Holmlund i älven men så kul lär man väl inte få ha det. Dessutom har det alltid känts konstigt med jättestatyer av korta människor. En kul grej vore ju om man kunde göra belätet av bimetall så att det ändrade form med temperaturen. På sommaren en båld fallos som svullen sträcker sej mot skyn och på vintern en skrumpen vinterbadare ...

Annars så lär man kunna köpa Sundsvalls jätte-Y billigt...

Men det självklara motivet för en staty till kulturhuvudstadsåret är förstås den mest karakteristiska bilden av Umeås kulturliv - nämligen kisstanten!

Teckningar biter

2011-10-14T09:11:00.002+02:00

Det är märkligt vilken sprängkraft teckningar har. I svallvågorna efter Muhammed-karikatyrerna så är det Panchos kommentar jag minns bäst:

Ett av de seriealbum som kanske gjort störst intryck på mej under senare tid är Persepolis av Marjane Sartrapi. Med enkla men synnerligen effektiva teckningar så berättar hon om sina upplevelser under den Iranska revolutionen och det som hände efteråt.

Det är spännande för de gånger man försöker läsa en iransk författare eller ser en iransk film så slås man av hur svårbegriplig och främmande deras kultur är. Man saknar referensramar. Vilket man inte alls besväras av i Persepolis - teckningar verka kunna överbrygga alla barriärer.

Det gjordes en tecknad film av den som nyligen visades i Tunisien - där den arabiska våren började. Men tydligen så är hösten redan här ...

EM-guld, EM-guld!

2011-10-12T10:24:00.000+02:00

Ja, då var själva avansemanget klart. Själva guldet är väl mer en formsak. Nästan onödigt att spela om.

Ja, jag erkännar att jag var lite nervös i slutet av matchen.

Sen vet man hur det går. Sverige blir lottade mot ett urlätt motstånd. Vi ska möta Bulgarien men det har gått så illa att de alla blivit smittade av något konstigt på en bordell så de måste ersättas av pojkar 97. Vi kan inte förlora. Sportjournalisterna räknar ut hur vi ska avancera sedan. Frankrike kan väl inte vara något problem. Spanien - bah! Och så vidare. Men så åker vi på 0-8 i första matchen och det är bara att packa och åka hem.

Nu låter det här som om det skulle vara ett exklusivt svenskt beteende men det är det inte. Jag har råkat turista i både Grekland och Turkiet när de deltagit i fotbolls-VM. Innan varje match var vinsten självklar. Nästa dag var allt glömt.

Felet med oss svenskar är att vi minns vad vi sagt.

Problemet med Mona ...

2011-10-11T10:25:00.000+02:00

Det är inte roligt att vara sosse dessa dagar. Jag har vuxit upp med Tage Erlander och sådana där torra, trista hederliga gamla gubbar.

Jag avskydde verkligen Mona Sahlin. Kontokortsfifflet är precis sådant som jag absolut inte vill se hos en socialdemokratisk ledare. Nu hade jag för all del kunnat förlåta henne för det om hon visat uppriktig ånger men hon har gång på gång försökt bortförklara och förminska problemet med att tala om "den där tobleronen" när det trots allt handlade om tiotusentals kronor.

Nu har vi istället för en fiffel-Mona fått en fiffel-Håkan. Är det verkligen så att han har blivit varnad att sambon skulle betala halva hyran och han negligerat det så ska han bort från posten ögonaböj. De människor som röstar på S är ofta jorden salt som sliter med hundralapparna för att få ihop ekonomin alltmedan det är de som håller samhället rullande.

Rör inte min negerboll

2011-10-11T09:36:00.000+02:00

...skulle jag ha sagt för några år sedan. Jag har vuxit upp med negerbollar och det hela kompliceras ytterligare av att jag med tiden utvecklat detta nödgodis till en slags gourmetvariant. Ordet "neger" var den gängse benämningen fram till mitten på sextiotalet. Även sådana som idag skulle beskrivits som politiskt korrekta benämnde ogenerat städade figurer som Josh White och Harry Belafonte som "negrer" i radion. Jag hade en bok med afroamerikanska poeter - varav en del dessutom var aktiva i den amerikanska medborgarrättsrörelsen - benämndes "Negerlyrik". Glassen Chokladpuck såg ut så här:

Den här serien är från 1949 - det vill säga 7 år äldre än jag själv - och den känns faktiskt ännu mer utdaterad än vad jag själv är.

trots att "skrattet" ändå är på den bortskämda vita flickans bekostnad. Men sedan så har verkligheten bakom också förändrats. Man har inte längre afroamerikanskt tjänstefolk. Man har latinos.

Som sagt så framhärdade jag länge med att säga negerboll och jag har hört en del roliga historier om svenska utbytesstudenter och au pairer som glatt skulle fixa ihop lite svenskt gofika i amerikat. Det är lite lustigt med namn som bli obrukbara. Under en period så fick vi inom psykiatrin inte längre säga "psykopat" eftersom man kom fram till att sådana inte fanns. Jag minns särskilt en rond där tre läkare för ett långt resonemang om en person där begreppet otvetydigt dök upp. De använde konsekvent begreppet "det som förr kallades psykopat". Själv började jag använda begreppet "det som förr kallades negerboll". Någon gång tror jag till och med att jag försökte beställa en "mångfaldsboll" på ett café. Men idag så har jag fått ge mej. Begreppet "neger" har till sist förlorat varje användbarhet. Synd bara att alla ersättningsord som "chokladboll" och "havregodis" är så flacka och oinspirerande.

Serien "Kitty Higgins" är lyckligtvis för medioker för att återutges men det blir problem med en sådan fantastisk serie som "Tintin". Serien är trots sina åttio år på nacken inte bara läsbar utan något av det bästa som står att finna. Då blir det problem med ett sådant album som "Tintin i Congo" där det nu ska avgöras i belgisk domstol om albumet ska förbjudas. Själv så ser jag albumet som en omistlig del av vårt kulturarv och kanske en nog så viktig beskrivning av det koloniala synsättet. Å andra sidan kanske det inte är det lämpligaste att okommenterat överhända till sina barn som barnlitteratur. Det finns som förslag att det i fortsättningen ska förses med ett band med varningstext.

Men jag blev lite brydd när man plockade bort kinesen från Fazers kinagodis. Visst är det en stereotyp men jag fann den inte särskilt nedlåtande. Ännu märkligare blev det när Byggmax fick dra tillbaka sin annons ..

min åttondel har lite svårt att känna sej kränkt. De borde ha dragit tillbaka den för att den var fånig.

Men då blir man lite nervös. Hur ska det gå med Tintin och blå lotus? Kineserna där är väl lite stereotypa. För att inte tala om japanerna. Japaner har förresten råkat illa ut genom åren i serieteckningar ...

Nu är ju jag notorisk nostalgiker och gillar gammalt mög. Sådana här försök att till revisionism av våran förflutna kulturhistoria stör mej. På något sätt tycker jag att det är viktigt att förstå det förflutna. Och för att förstå de här processerna med vi och dom.

Men det är inte lätt och det är inte lätt heller att ha en otvetydig hållning heller. Läste ett blogginlägg i sammanhanget: Barnporr- och negerbolls-frågan.

Min bucketlist

2011-10-10T22:34:00.000+02:00

Jag hade en massa drömmar när jag var yngre. Tack vare Tradera så håller en del av dem att uppfyllas. Jag fick äntligen tag på de tredimensionella rymdfrimärkena från Bhutan, de runda frimärkena från Burundi och de rombformade frimärkena från Tannu Touva. Och nu: till sist har jag fått tag på de bananformade frimärkena från Tonga!!

Nu är det inte så mycket kvar på listan. Den där 100 kvadratmeters modelljärnvägen blir nog ett bra pensionärsprojekt. I min ungdom så önskade jag innerligt att jag skulle kunna anlägga mongolmustascher som var flätade. Jag skulle se stenhård ut. Alla mina anteckningsblock i skolan var fyllda av sådana här figurer:

Jag håller på att anlägga ett tomteskägg till julafton. Kanske jag har möjlighet att fixa flätade mustascher till nyår?

Det där med Mount Everest tror jag att jag skiter i. Det är ju jobbigt bara att gå upp på Nepsourt. Nu är bara frågan var jag ska få tag på en Jaguar E-Type ...

Hollywoodfruar

2011-10-10T00:08:00.000+02:00

Jag har dottern på besök vilket har gjort att mitt kulturinflöde har breddats något. Ikväll såg jag på Svenska Hollywoodfruar. Det slog mej att det är lite märkligt att det har varit så lite merchandising kring en sådan succé. Jag har ett förslag på en produkt som åtminstone jag skulle ha behövt.

En målinriktad man

2011-10-04T08:26:00.001+02:00

Vart tog Forsmark vägen undrar ni? Ja, det är så här att jag fick för mig att det skulle vara intressant att odla ett lite större skägg. Jag håller alltså på med skäggodling ...

Jag har ingen vidare simultankapacitet ...

Jägarna 2

2011-09-19T09:15:00.002+02:00

Jag var och såg Jägarna 2 i lördags. Jag är fortfarande lite förstummad. Filmen som sådan var okej. Den var engagerande men 20 minuter för lång.

Regissören Kjell Sundvall har väl en bakgrund inte alltför olik min. Hans pappa hade en praktik i Älvsbyn och på något sätt hade han några känningar i länets östra delar. Så han kan miljöerna - inte tu tal om den saken.

Men exotismen blir stundtals så kväljande så det känns som att försöka dricka outspädd saft. Nu satt jag ju och såg på själva berättelsen så jag kan ha fel på någon punkt men jag tror inte att jag såg ett enda hus i filmen som var byggt efter 1965. Trots att det idag är fler kvinnor som tar jägarexamen än män så lyser kvinnorna med sin frånvaro. I en enda sekvens ser man en kvinnlig jägare där hon går i fjärde ledet bland en massa mängd, hon syns i en halv sekund, och man får känslan av att det klippet fick vara kvar för att det var så snyggt.

Trots att Kalix trots allt mönstrar 9% utrikes födda så lyser de med sin frånvaro. Inga adopterade koreaner, inga adopterade afrikaner, inga flyktingar, inga thaifruar och ingen pizzabagare från mellanöstern. Den enda som helt klart var utrikes född var Irina som såg ut som hon hade ett förflutet på ICA-parkeringen i Haparanda. (Det fanns en ryska som tillhandahöll tjänster där. Det reste en busslast kvinnliga riksdagsmän till Haparanda för att se detta - men tyvärr så var Irina ledig den dan). Bröderna Lipponen kan förstås ha varit utrikes födda - de kallade vid något tillfälle bil för "auto". Bröderna Lipponen var ett kapitel för sig. Det känns som jag någon gång har besökt en sådan gårdsplan och jag tror att de som bodde där såg ut ungefär så där men som Esa Lipponen bar sej åt!

Sedan var det en märklig scen då Stormare och Lassgård far ut i älgskogen och lite tjohej skjuter en älg. Det var dunkelt om de hade kontakt med en jaktledare, hade Lassgård jägarexamen och skulle ett jaktlag acceptera att en Stockholmare fick skjuta en älg bara sådär?

Någonstans inbillar jag mig ändå att det någonstans är stärkande för Norrbottningarna. Bättre att skildras som en parodi än att vara osynlig. Det är bara att sprätta en ölburk och utropa "Jag tror Johns undulat har namnsdag!"

I saw her today at the reception

2011-09-16T09:22:00.003+02:00

Det blir inte mycket vettigt ritat nuförtiden. Lite klotter kanske.

En rubriksättares våta dröm

2011-09-14T08:50:00.001+02:00

Rubriksättare föreställer jag mej är cyniska bittra varelser som aldrig ser dagsljuset. Ingen berömmer dem om de gör ett bra jobb och de skälls ut efter noter om de gör något fel. Sedan misstänker jag att de får ta en del skit å andras vägar då jag hört både ansvariga utgivare och journalister skylla på rubriksättarna. De kan inte ha en roligt tillvaro.

Men någon gång så måste de få goda dagar och jag misstänker att en av de bättre var när de fick sätta rubriken om att Percy Fosters funnits död. Rubriken lyder " Gordon Ramsey porn dwarf eaten by badgers!". Rubriken är inte riktigt lätt att ta in och jag känner att jag måste förklara för er som om ni var idioter och jag var Jan Guillou. Det är så att i porrbranchen så har det blivit allt populärare med look-a-likes. Diverse kändisar har sina dubbelgångare i porrbranchen. Porr-dvärgar är en vedertagen företeelse som funnits så länge jag minns. Percy Foster hade just fått god fart på sin porrdvärgkarriär tack vare sin likhet med Gordon Ramsey. Det kan vara svårt att förstå att det kan finnas en marknad för porrfilmer med dvärgar som ser ut som Gordon Ramsey men så är det tydligen. Men nu har Percy funnits död i ett grävlingsgryt och har delvis förtärts. Ingen logisk förklaring har ännu kommit fram.

Nyheten läste jag först på Toppraffel som är en blogg med huvudsakligen filmrecensioner som betygsätts med onda dvärgar - hämtade från den danska sjuttiotalsklassikern "den syndiga dvärgen" antar jag.

Hösten ligger som en blöt filt över tillvaron

2011-09-13T08:47:00.001+02:00

Ingenting vill sej riktigt. Jag satt och klottrade fram en superhjälte häromkvällen. Han ser inte klok ut. Jag kan inte ens föreställa mej några egenskaper ...

Kluven inställning

2011-09-09T14:22:00.000+02:00

Jag satt och tittade på sådan där morgon-TV häromdagen. Det var någon från SVT och en dokumentärfilmare som talade om tioårsdagen efter 11 september. Det var lite märkligt för den där SVT-chefspersonen talade om SVTs neutralitet. Sedan orerar dokumentärfilmaren en lång stund om hur USA har farit fram efter 11 september. Själva terrordådet i sig verkar ha skett utifrån ett blankt papper utan orsak eller sammanhang. Det föreföll i detta sammanhang närmast som en naturkatastrof.

Själv är jag väldigt intresserad av vad som hände sen och varför man i flera fall frångick demokratiska principer och värderingar. Men jag blev ändå på något sätt obekväm med det hela. Till sist passade dokumentärfilmaren på att fälla några tårar över hur Mehdi Ghezali behandlats, mannen som gång på gång dyker upp i världens oroshärdar men någon miljon eller två på fickan - hans resekamrat sist var en av de som senare greps när de skulle skjuta vilt på en dansk tidning. Soffvärdinnan ställde inte en enda obekväm följdfråga till dokumentärfilmaren. Jag drar mig till minnes att jag sett en Ted Danson-liknande amerikan med 125-watts-leende som jag tror var där i egenskap av republikan. Han ansattes hårt av soffvärdinnan. Tuffa följdfrågor och ifrågasättanden. SVT är helt klart mer opartisk åt det ena hållet än det andra. Man börjar väl ana vart det ska barka hän med bevakningen av tioårsdagen.

För vi har ett märkligt kluvet förhållande till USA.

Helt klart är att tyckar-klassen ogillar - om inte rent hatar USA - de sitter och spyr galla över landet i tyckar-soffa efter tyckar-soffa.

Men bestämmar-klassen verkar ha en helt annan inställning. Man skickar obesvärat folk att torteras i andra länder och Sverige deltar glatt i diverse märkliga krigsäventyr. Vi är neutrala i fredstid men vet var vi hör hemma om det smäller. Men inget av detta sägs högt utan bestämmarna låter tyckarna hållas.

Men det som är riktigt märkligt är att de kastlösa älskar USA.

Ingen annanstans finner man en sådan reservationslös kärlek som bland dem.

Pimpa din isbjörn

2011-09-09T10:49:00.000+02:00

Västerbottenskuriren har haft en sådan där granskande reportageserie om kulturhuvudstadsåret 2014. Man gör för lite och det går för långsamt - det lilla man gör går dessutom för fort. Så det är väl som vanligt ungefär. En del av orsaken att Umeå fick kulturhuvudstadsåret är för att man förefaller exotiska men Umeå är ju bara en ordinär tråkig svensk småstad.

Det är ju rätt intressant det där hur man ser ut som utifrån. Stureplan består av blondiner med ensiffrig IQ, Skånska landsbygden består av feta grisbönder som antagligen har en svans med knorr om man tittar under overålen och norrlänningar har John Fogertyrutig skjorta och spelar banjo.

Någon sådan där proffstyckare i Aftonbladet har varit och sett "Jägarna 2" och inser genom denna att alla hans fördomar om Norrland är sanna: "Vad man än anser om Jägarnas kvaliteter går det inte att förneka att den synliggjorde något. Nog visste alla redan innan att Norrlands män var fast i gamla patriarkala strukturer, men filmen visar hur de upprätthålls genom en primitiv hederskultur där den som lämnar värdegemenskapen omedelbart riskerar att stämplas som feminin."

Jag vet inte ... jag har bara åkt på stryk en gång i mitt liv och det var när jag åkte tunnelbana i Stockholm. Det var på stationen där man byter till Lidingöbanan. Jag hade på mej en röd täckjacka vilket de tyckte såg bögigt ut.

Hursomhelst så har alltså "Jägarna" tydligtgjort hurudana Norrlänningarna är. Risken med kulturhuvudstadsåret är att de ansvariga vill skaffa hit sådan där märkvärdig modern storstadskonst medan hitresta vill se hur exotiska och konstiga vi är. Vi kanske ska ta oss en funderare över hur vi egentligen ska fortsätta?

Fiskråttan

2011-09-08T11:23:00.001+02:00

Jag blev uppmärksammad på att mitt inlägg där jag nämnde fiskråttan kom högt på Googles listning - ja det är faktiskt så illa att söker man efter bilder på fiskråtta så får man i princip alla bilder som ligger på min blogg som resultat. Det är ju snällt av Google att lista mina bilder men det känns lite missriktat. Så därför så har jag försökt rita en bild på en fiskråtta så att de som söker efter fiskråttor i alla fall ska få ett vettigt resultat:

Det är lite svårt att rita nåt som man inte vet hur det ser ut. Jag har försökt bläddra i litteraturen och söka på nätet och tror att det ska vara en hygglig bild.

Men när jag bläddrar i "Jordens djur" så råkar jag på en teckning som jag bara inte kan låta bli att scanna in. Jag brukar undvika att scanna in andras teckningar men den här gången kan jag inte låta bli. Får jag presenterna Priscilla Barrets tolkning av den gulstjärtade snabelhunden:

Varför finns inte såna på zoo-butiken?

Nätaggregat

2011-09-05T08:33:00.000+02:00

Min dator kapsejsade. Den var bara helt död. Det lyste en liten lampa på moderkortet som visade att det fanns ström. Men efter tre timmars felsökning så fick jag konstatera att det var nätaggregatet som gått i pension. Så det var bara att åka ut och handla.

Att shoppa har ju sin struktur. Man längtar efter något och så småningom kanske man kan unna sej det. Man drömmer om ett laserpass och så köper man det och får gå runt och sätta saker i våg på ett seriöst sätt. Man drömmer om en extra nätt cirkelsåg och så unnar man sej en sådan och kan smidigt såga på svåråtkomliga ställen. Men köper extra minne till datorn och kan sitta och njuta av att processorbelastningen mer än halveras.

Men nätaggregat är hopplöst tråkiga. När man bytt ut det trasiga kan man bara konstatera att allt är som före det gamla gick sönder.

Men å andra sidan så var det nya aggregatet läckert Darth-Vader-svart. Synd bara att ingen får se hur fint det är där det sitter inne i datorlådan.

Symptomatiskt så har ingen sjungit in någon sång om nätaggregat. Det närmaste jag kan komma på är Jämmerton Jönssons "Återkopplingsaggregat blues". Men den verkar inte ligga uppe på Youtube ... Vi får hålla till godo med Kapten Vingummi:

Årets solnedgångar

2011-09-02T11:27:00.001+02:00

Mina trogna läsare frågar alla ivrigt: hur var årets solnedgångar? Åjovars. Under bästa solnedgångsperioden var jag ofta upptagen och nu senaste vändan så gick det vare sej att se sol eller måne. När solen för en kort stund sken så var det så disigt att man knappt såg andra sidan.

Men solnedgångar. Vi har en familjetradition att så förundras över solnedgångarna. Mina föräldrar efterlämnade en del diabilder med solnedgångar. Och en tio boxar diabilder med fjällvärldens orkidéer i oskärpa.

Orkidéerna har jag inte kommit till än men jag vet att en av de som min far hett eftertraktade ska växa på Peljekajses branta sida. Jag kanske kommer dit en dag. Men nu var det solnedgångarna ...

Det är liksom variationer på samma tema men man tröttnar aldrig på att se dem.

Vad är ett troll egentligen?

2011-09-01T14:26:00.001+02:00

Nu i den animerade debatten kring näthatet och de anonyma figurer som skriver rasistiska och/eller sexistiska texter på diskussionsforum så har de ofta högutbildade och välspråkiga proffstyckarna fått ett nytt favoritord - nämmeligen troll. Problemet är bara det att de har missuppfattat vad "troll" betyder.

Ett "troll" på internet är en person som skriver konstiga, provokativa, irrelevanta inlägg som är avsedda att få diskussionen att spåra ur och få folk att tappa fattningen.

Bland journalister och andra tyckare med tyckarmakt så har det kommit att betyda "anonym person med högerpopulistiska åsikter".

Liten skillnad kan tyckas och den ena kan vara en delmängd av den andra men den förstärker bilden av att gammelmedia sitter på läktaren när det gäller nätet.

Har ni sett vad eran handlotion heter?

2011-09-01T09:28:00.000+02:00

Jag fick frågan igår. Handlotion? Det står två tvålburkar varav den ena tvålen gör en läskig om händerna så jag brukar undvika den. Det var tydligen handlotion. Tydligen har jag en slags blind fläck när det gäller hygenartiklar för jag är en sån där som läser allt. Jag brukar försöka se roliga registreringsskyltar och hitta på roliga treordsmeningar av de tre begynnelsebokstäverna. Men tydligen läser jag inte etiketter på hygienartiklar.

Våran handlotion heter tydligen "Home alone".

"Du vet väl vad man använder handlotion till? Nudge, nudge!". Nä, min själ, det vet jag inte. Får man det på händerna måste man tvätta dem igen, det är ungefär allt jag vet.

Med Nasse i sängen

2011-08-31T11:08:00.000+02:00

Sista dygnet i Laisvall var tufft. Vi jobbade i princip nonstop från 07.00 till 02.00. Jag klättrade på stegar, slog in tiotumsspikar, bar 40-kilosstockar och slet i största allmänhet. Min axel som nästan var i ordning uppskattade inte min ambitionsnivå, min vänstra ischiasnerv hämnades och min vänstra höft ville ge igen. Nätterna sedan dess har varit ganska plågsamma och det har värkt bortom vad som går att dämpa med receptfria läkemedel. En viss lindring kunde uppnås med vetevärmare. Hustrun hade införskaffat ett tvättbart vetevärmarfodral i form av ett Nasse-liknande tygfodral av gosedjurstyp.

Jag hade haft den där i sängen efter ett nattpass och det första jag önskade när jag vaknade var Voltaren och en varm Nasse. Sonen satt och gick genom några kartonger från sin barndom när jag kom ut från min sovkammare och såg skeptiskt på mej.

När jag slängde in Nasse i mikron så sade han: "Åh, är det en vetevärmare?". Han såg lättad ut av någon anledning ...

Yttrandefrihet innebär inte att vem som helst ska få yttra sej

2011-08-31T10:32:00.003+02:00

Ja, ungefär så låter det när proffstyckarna sitter i TV-sofforna och är upprörda över att kreti och pleti har fått skriva relativt fritt på nätet. De legitimerade åsiktsrättighetsinnehavarna vill värna om sitt monopol mot nätets mörka makter.

Nu i morse satt den professionella morgonsofftyckaren Jessika Gedin och uttalade att "Folkets röst är överskattad".

Hennes resonemang gick mycket ut på att de här människorna som skriver i kommentarsfälten är inte legitimerat kunniga på det område där de uttalar sig. Den saken fick en brutal belysning när operaexperten Camilla Lundberg i samma panel med eftertryck konstaterade att Patti Smith saknade värde som musiker utan enbart var en poet. Den människan har inte befunnit sig på ett dansgolv i slutet av sjuttiotalet. Men är man tyckare så får man tycka fritt även om sådant man inte begriper.

Upprinnelsen är händelserna på Utöya där det står klart att gärningsmannens idéer och föreställningar är av det slag som man kan finna i internets undervegetation. Man har en föreställning om att om man gör dessa människor osynliga så kommer inte sådana händelser som Utöya att inträffa. Själv tror jag att det är viktigare med bra polisarbete och att man håller koll på stollar än att man försöker få dem att gömma sej. Trots allt så var det en vegetarian med tre jaktvapen som köper flera ton konstgödsel utan att odla något samtidigt som han kommunicerar med andra stollar på nätet och ställer en hyrd skåbil utanför regeringskansliet utan att någon klocka ringer någonstans.

Själv var jag i internetlöst land under efterdyningarna av Utöya och led av att endast kunna få information via Sveriges Radios nyheter. Numer är man van att kunna söka extrainformation via nätet. Man kan läsa internationella tidningar, diskussionsforum, bloggar etc och få en bredare men något brokigare informationsmassa - det gäller att vara källkritisk. Men jag litar inte längre på svenska media.

Nu får man känslan av att journalister och proffstyckare gripits av panik. Oisin Cantwell skriver "Jag har ingen lösning, men känner i mörka stunder att jag skulle vilja dra ut kontakten till hela detta förbannade nät.". Johan Hakelius, som ibland skriver relativt vettigt, förklarar varför inte vem som helst bör få uttala sig: Tänk om alla hade var sin grävmaskin. Som magsur besserwisser så kan jag inte låta bli att roas av att man använder termer som man inte begriper : Anonymiteten skapar trollen.

Men jag har inget emot att tidningarna styr upp sina kommentarsfunktioner. Tvärtom är det obegripligt att det har fått se ut som det har gjort. Ett omdebatterat ämne får så många svar och så mycket är så oerhört tröttande att läsa som man ids inte. Kommentarerna borde ha utsatts för hård och tydligt moderering och också någon form av trådhantering så att man kan följa åsiktsutbyten.

Men det som oroar mej är att man får en känsla av att man vill rensa upp i hela nätet. De sociala mediernas roll i den arabiska våren har hyllats men sätter man sej upp mot den svenska politiskt korrekta konsensusen så har det tydligen gått för långt. De ångrar att de släppte anden ur flaskan ...

Hur gärna de nu än vill ta tillbaka makten över ordet så tror jag inte att de kommer att lyckas. Folk har fått smak på att få tycka själva.

Fjortis

2011-08-29T12:00:00.000+02:00

Dennis har nu nått den för en pudel respektabla åldern fjorton år.

Och som alla tonåringar så har han blivit besvärlig. I somras var han hopplöst förälskad i grannhunden Doris och satt på altanen och ylade. Minsta chans så smet han ut från oss och in hos dem. Som vanligt så blir resultatet av hans kärlekskrankhet att hans analsäckar täpps igen och han blir sjuk. Jag har aldrig sett honom så medtagen som den här gången. Trodde inte att han skulle få uppleva sin fjortonårsdag.

Men det fick han och nu är han pigg och glad igen.

Hell week

2011-08-26T08:30:00.000+02:00

Även om det kanske rått torka här på bloggen så har undertecknad varit utsatt för allt annat än torka. Vi skulle upp och ägna oss åt byggnationer på den sista semesterveckan. Men himlen öppnade sej när vi kom fram och förblev öppen till den näst sista dagen. Sjön steg drygt en meter på en vecka då den normalt brukar sjunka. Det lilla diket som går bakom ett av husen, som normalt brukar motsvara en stril liknande en ölstinn herres guldstråle, förvandlades till en brusande fors som Snoddas skulle besjungt om han sett den.

Det är det värsta som finns när man ska bygga i regn och vi fick bara en bråkdel av det som vi önskat åstadkomma ...

Helt klart var det någon som gjort kaos på vädret. Träden visste inte vad de skulle göra och björkarna släppte en del av sina löv samtidigt som mygg och knott vaknade till så fort det var uppehåll.

Sista dagen så blev det uppehåll och strålande väder. Vi byggde från 7 på morgonen till 2 på natten i ren ysterhet.

Det var lite märkligt att lämna den höga höstluften för att åka ner till Umeå och slås av den djupgröna sensommaren. Men när jag gick till jobbet igårkväll så hade jag regnjackan i tvättmaskinen. Men det såg inte ut som någon överhängande risk för regn. Naturligtvis så regnade det på morgonen när jag skulle gå hem. Men en bra karl står aldrig handfallen! snabbt fixade jag ett skydd som jag hade under jackan för att inte bli dyngsur ända in i märgen:

Gammal teknik möter ny.

2011-08-10T13:14:00.000+02:00

Jag skulle lyssna på en låt. Den finns vare sej på någon fildelningssajt eller på Spotify. Så jag var tvungen att gå till den gamla skivspelaren. Det var spår 4 läser jag mej till men jag inser att världen har blivit en mycket mörkare plats sedan den tiden vinylskivor var det enda anständiga sättet att lyssna på musik med. Det gick inte att se var spåren var. När det begav sig så hade man ganska bra koll på varje skiva men man har glömt. Då kom jag på att jag kunde lysa med mobiltelefonen och se var spåren gick.

Hur bygger man järnväg?

2011-08-09T08:58:00.000+02:00

Som gammal modelljärnvägsbyggare funderar man ju över hur de gör när de bygger järnväg. När man ser rälsen så inser man att skillnaden inte är så stor. Men det måste vara en väldigt stor gubbe som sätter ihop rälsbitarna!

Fantastic Four fyller 50!

2011-08-08T17:02:00.001+02:00

Otroligt. De hippa och ultramoderna Fantastiska Fyran fyller femtio! Gissa vilken av dem som var min idol?

Nolia

2011-08-08T11:19:00.000+02:00

Jag var på Nolia-mässan igår. Det är alltid en fantastisk upplevelse.

En gång var jag på en serie, moped och leksaksmässa i Stockholm. Mässan lockade imponerande 25 000 besökare. En av stockholmarna frågade mej: "Så här stora mässor har ni inte i Norrland, väl?". Jag fick göra honom besviken och säga att den största mässan norr om Hannover var Noliamässan med 500 000 besökare. Lite chockad frågade han vad som såldes på den mässan. "Öh, det är väl mest skogstraktorer, snöskotrar, fiskespön, dasslösningar, värmepumpar ... såna saker". Han sade inget mer men hans ögon röjde tvivel om min landsändas psykiska hälsa. Nu är väl inte Nolia störst längre men den är fortfarande hiskeligt stor.

Som den ordentliga gubbe jag är så hade jag med mej en miljövänlig tygkasse för alla broschyrer och dasslösningar, kaminer, träbåtar, logosolsågar och fyrhjulingar jag tänkt införskaffa.

Det enda jag visste att jag skulle köpa var en flytväst. Van logistiker så sparade jag det inköpet till sist. Det är hopplöst om man köper en stor grunka för att gå och trängas med den hela dagen.

Så när jag skulle gå ut så köpte jag flytvästen och fick nöjet att prata pitemål med försäljaren. Vid utgången träffade jag två bekanta herrar som såg uttröttade ut. De hade väntat på sina bättre hälfter i förtiofem minuter. Den ena skulle träna på kvällen men den andre föreslog jag att vi skulle gå och ta en pilsner. Har man väntat förtiofem minuter får man gå och ta en öl. Det står i äktenskapsbalken. Men damerna kom precis då.

Men när jag skulle cykla hem så insåg jag ett annat logistiskt problem. En flytväst och en överfylld broschyrkasse ryms inte på pakethållaren.

Nu är jag van att bli tråkad för att jag använder cykelhjälm. "För helvete Forsmark - ta av dej den där jävla hjälmen!" brukar mina vänner säga och när man cyklar brukar man höra barn ropa till sina föräldrar "Titta - en vuxen med cykelhjälm!". I det perspektivet tog det mot lite men det fanns bara ett sätt att få hem flytvästen.

Jag fattar nog vad folk tänkte men better safe than sorry ....

Dolda koder

2011-08-08T10:16:00.000+02:00

Man säger sig ha funnit dolda koder i den där Behring Breiviks "manifest". Aftonbladet försöker kartlägga BB:s förebilder och inspirationskällor och har kommit fram till den svenska sångerskan Saga. Jag känner egentligen inte till henne förutom att jag i något sammanhang läst en diskussion om en handrörelse som hon gör på sina konserter är en Hitler-hälsning. Det ser ju onekligen ut så på den bild som Aftonbladet har till artikeln:

Men den lilla annonsen drar till sig mitt intresse:

Jag tycker att det ganska ofta inträffar sammanträffanden mellan annonser och artikelinnehållet. Eller är det någon form av dolda koder från Aftonbladet?

Helikopterturism

2011-08-07T10:28:00.000+02:00

När jag var i fjällen så var det en animerad debatt om helikopterturism i fjällen. En Mikael Karlsson från svenska Naturskyddsföreningen spydde galla över fenomenet och i varje replikskifte nämnde han att de hade öl med sej på fjället. Fjället ska exklusivt vara för fjällvandrarna.

Men jag inser ett litet problem här. Fjällvandrarna sitter i sina lägenheter i Stockholm och kuststäderna och planerar sina vandringar. De köper utrustning och torrsoppor i ute-butiker och på internet och väger noga sina packningar på grammet innan de ens reser iväg. När de väl kommer till fjällen spenderar de inte en krona. Blir de riktigt wild -and-crazy kan de köpa en glass när de passerar ett befolkat ställe.

Ölturisterna däremot kommer dundrande i feta SUV:ar som de tankar på de tynande glesbygdsmackarna, de köper ölflak på det lokala systemet, köper drag och flugor hos den lokala handlaren för att senare dundra iväg till lämpligt fiskevatten med helikopter.

Tydligen är den här kategorin också pigg på att äta på den bästa restaurangen efteråt också - för att fira sina tre infångade öringar.

Adolfström

2011-08-06T14:18:00.000+02:00

Högst upp i det sjösystem där jag brukar hålla till på somrarna ligger Adolfström. Man har tidigt satsat på fisketurism och man ligger på Kungsleden - så det är gott om aktivitet där.

Vi skulle ägna oss åt lite närturism och åka helikopter upp på en fjälltopp. Det är en rätt behaglig form av fjällvandring. Normalt så ligger det någon form av förväntan att ta sej upp på en topp och det brukar sällan motsvaras av upplevelsen och man har nedstigningen kvar. Här får man upplevelsen direkt och ner ska man ju hur som helst så då kan man ju passa på och uppleva naturen. När det dessutom vankas mat i slutet av promenaden så är det klart att det förgyller upplevelsen.

Att åka helikopter är en upplevelse i sig. Man har en enastående syn på landskapet runt omkring. Det kuperade landskapet ser märkvärdigt platt ut uppifrån.

Jag kände inte ett smack av min höjdrädsla utan var lycklig som ett barn.

Väl uppe på toppen så finns det bord och bänkar så att man kan ta sej lite kaffe - eller i vårt fall Spumati rossi - medans man avnjuter utsikten från Kjäksa.

Utsikten är rätt häftig och en klar dag kan man se hur långt som helst. Så här såg det ut mot Norge.

Både jag och syrran tycktes ha läst att det skulle vara en enklare vandring ner till Bäverholmen. Det var kanske inte en helt enkel vandring - i början var det ganska lungt men snart började det luta ganska brant utför.

Vi såg en del lämlar och en ripa med ungar men de ville inte låta sej fotograferas och jag ville inte störa mer än nödvändigt. Så småningom så kom vi ner i björkskogen där vandringen blev lite besvärligare då det var fortsatt brant men fullt av hala rötter och leriga stigar. Överallt är det små bäckar som porlar.

Så småningom kommer man ner i mer flodliknande landskap.

Och efter ungefär tre timmar så kommer man fram till restaurangen. Vad finns det för bättre sätt att avsluta en fjällpromenad på än en god middag?

Skam till sägandes så var jag för medtagen för att ta en starköl till maten - jag var rädd för att somna vid bordet - och därtill så trött att jag missade att fota den vackert upplagda öringen. Skamligt för en bloggare.

Sedan återstod bara en snabb båttur tillbaka till Adolfström.

Rekommenderas varmt.

Ryssflugan

2011-08-05T21:29:00.001+02:00

Årets vidrigaste naturfenomen var "ryssflugan", ett visserligen ofarligt man oaptidligt flygfä.

Problemet med de små fulingarna är förutom deras äcklighet att de förekommer i miljardtal. Jag har aldrig sett något liknande tidigare. De dör på sjön varje natt och driver iland vartefter. Det bildas stora drivor av lik som om jag förstår det hela rätt äts upp av nästa generation under dagen. För varje dygn så blir de fler.

Deras farlighet lär bestå i att de till sist blir så många att man inte kan andas utan att dra ner dem i andningsvägarna. Den möjliga fördelen är att det inte finns plats för andra insekter som mygg och knott.

Men - mygg, brems, getingar, knott och schviara - kom tillbaka - allt är förlåtet!

Naturfotografen

2011-08-05T11:46:00.002+02:00

Jag investerade i en kamera i våras. En sån där modern, digital sak som fixar till ens tillkortakommanden som fotograf. Man siktar och trycker. Man kan fixa och trixa lite med inställningarna för speciella förhållanden men oftast så funkar det bra att sikta och trycka. Och så filmar den i HD.

Det är ett strålande år för naturen. Lämmlarna göder alla andra djur och man ser rävar, illrar, mårdar och allehanda rovfåglar. Jag har försökt filma lämlar men det visar sig att det enda som kan skrämma en lämmel på flykten är twilleditt-ljudet när man slår på kameran. Jag har inte funnit var man stänger av det där ljudet så jag har mängder av filmer av Blair-witch-project-typ där jag jagar vilt bland ljungen efter en lämmel.

De stora rovfåglarna flyger också förbi men innan jag har fått upp kameran har de redan siktat sitt byte och flugit iväg med lämmelstackarn. Men så står jag där på stranden med kameran aktiv för att filma äckliga flugor, jag anar en stor skugga femton meter ovan mitt huvud och förnimmer att det är en större fågel. Med en smidig och exakt rörelse så lyckas jag hitta igen fågeln i sökaren och zoomar in fågeln och mirakulöst hänger skärpan med.

Ungefär där börjar jag fundera vad slags fågel det kan vara. Det har gått för snabbt för att jag ska hinna se på vingspetsar och stjärtfjädrar men det bör nog vara minst en kungsörn. Det finns sådana i Laisdalen. Precis där säger kungsörnen "Kraa kraa".

Sommar på fejan

2011-07-21T08:37:00.000+02:00

Det var en sån fin bild på min dotterdotter på fejan så jag måste dela med mej:

Det är inte alla dagar som det är så inspirerande på Facebook. Men så här på sommaren verkar alla vara på bra humör:

Till och med de som har slut på semestern verkar glada och nöjda:

För en gångs skull verkar folk nöjda med Facebooks olika funktioner:

Och de som är arga är det på ett inspirerat sätt:

Men allra bäst är ju den bildning man får sig till del:

det hade jag inte den blekaste aning om. Låt oss avnjuta en gammal favorit:

Ventilator Blues

2011-07-20T08:32:00.000+02:00

Man har varit en ganska bedrövlig människa det här året. Jag gjorde mej illa i axeln i november och har fortfarande ont. Det mesta har blivit liggande och alla mina briljanta projekt har gått i stå. Saker har väl blivit bättre - jag kan teckna någon dryg timme innan armen tröttnar och jag kan hjälpligt sköta mitt avlönade arbete.

Igår skulle jag sätta in en ventil. Husets ursprungliga ventilation har aldrig varit bra och förändringar man har gjort har försämrat ventilationen så nu har jag satt in en ventil för att utreda om väggventiler löser mitt problem. Det är skönt att arbeta med händerna igen men man har tappat lite av handlaget.

Det finns väl en Rolling Stones-låt för varje tillfälle brukar det heta. På en av deras bästa plattor - Exile on Main street - fanns den här:

glad mun - ledsen mun - ska det vara så svårt att fatta?

2011-07-19T08:22:00.000+02:00

Ett vanligt nybörjarfel när man lägger trall eller liknande är att man inte tänker på munnen. Om brädan är vändbar så ska det vara glad mun på ådringen. Annars så böjer brädan upp sej. Jag gjorde en trallbotten till duschkabinen. Tror ni inte att jag har lagt brädrackarna huller om buller.

...och det är verkligen så att glad mun gör snickaren glad och ledsen mun gör snickaren ledsen.

Att läsa ledare

2011-07-18T12:09:00.000+02:00

Jag är en av den tynande skaran som fortfarande läser ledare. I Västerbottenskuriren har man en extraledare under rubriken "Kommentaren" som inte sällan hämtar från "Liberala nyhetsbyrån" författade av en Karin Rebas. Hon är Stockholmscentrerad och marknadstroende på ett sätt som får mej att läsa hennes inlägg med ett rest långfinger.

Nu är hon inne på den här frågan Naturvetenskap versus Humaniora. Så som själv ha ett ben i varje läger så rasade jag mot Svenskt Näringslivs hjärndöda idiotinlägg härmomsistens. Men idag får jag faktiskt ge Karin Rebas en viss poäng när hon skriver "Det tas för givet att naturvetare kan tjäna på att bredda sin kompetens och odla ett intresse för musik, politisk historia och litteratur - det tillhör allmänbildningen. Men samhällsvetenskapligt engagerade människor kan komma undan utan ett uns av kunskap och naturvetenskapliga eller tekniska ämnen".

Allt för ofta så hör man konstnärligt inriktade människor berömma sej själva för sin absoluta tekniska inkompetens. Vad är det för poäng med det?

Själv är jag gammal programmerare. Jag gillade tanken på att jag genom att systematisera saker i små steg kunde framställa ett system som fungerade på en högre nivå. Ta ett bildprogram som Photoshop till exempel, där har folk använt sej av tekniska algoritmer för att jag som bildskapare ska kunna sitta och teckna på en ritbräda som om det var penna och papper. Jag tror inte att det idag finns någon så uppenbar koppling mellan teknik och konst. Å ena sidan kan man resonera att systemet är en svart låda - jag som användare behöver inte veta mer än interfacet. Men gång på gång visar det sej att folk som inte sätter sej in i hur saker fungerar, skillnaden mellan CMY och RGB, skillnaden mellan bildförstörande format som jpeg och ickeförstörande som tiff och för mest av allt: inte begriper vikten av backupp kommer att trassla till det för sej förr eller senare.

Längtar efter Conan

2011-07-16T06:11:00.000+02:00

Harry Potter och dödsreliker, Tintin, Bilbo och så vidare. Det finns så många filmer att längta efter just nu men den jag längtar efter mest av alla är Conan the Barbarian.

Okej, den här Conan ser lite mesig ut och som om han borde ha spenderat några fler timmar på gymmet men det övriga ser lagom spektakligt ut.

Rotar i soptunnan

2011-07-15T08:42:00.000+02:00

När vi flyttade hit till området så skrattade folk när de hörde var man bodde. Våra hus var de billigaste och uslaste som fanns att uppbringa i Umeå. När man först började med glasåtervinning på området så blev det knappt några flaskor efter alkoholkonsumtion. Allt gick åt till att härbärgera hembryggt vin.

Numer har läget gjort våra hus riktigt attraktiva. Området har gjort en ordentlig klassresa. När man idag tittar i tunnan för glasåtervinning är de bara de finaste sorterna man finner. Single-malt-flaskorna ligger i drivor.

Ja, en del flaskor är faktiskt av det slaget att man nästan vill försöka smaka den sista droppen som finns kvar där. Men jag är rädd att mitt rykte på området ytterligare skulle försämras om någon ertappade mej slickandes droppar ur återvinningsflaskorna ...

En vändpunkt

2011-07-14T09:03:00.001+02:00

Som ung var jag en entusiastisk vänstertomte. På något sätt hade jag kommit fram till att vänster var bra och således måste det parti som låg längst till vänster vara det bästa. Vid den tiden fanns det fantastiskt många vänsteralternativ så jag ägnade stor möda åt att räkna ut vilket av dem som var det vänstraste. Jag uppfattades som en sökare så en del av grupperingarna ägnade mej visst intresse vid sidan om två herrar från Lutheranska bekännelsekyrkan som brukade besöka mej. Men jag lyckades aldrig riktigt räkna ut vilket parti jag skulle ägna mej åt. Dessutom så hade de åsikter om mitt leverne och mina intressen. På något sätt kom det fram att jag innehade ett antal exemplar av dem amerikanska tidningen Captain America vilket ansågs som ytterst suspekt - "Men det är ju Kirby" sade jag förklarande men de förstod inte alls att detta övertrumfade varje form av ideologiskt olämpligt innehåll. Redan där borde man ju begripigt att de inte var riktigt riktiga i huvet.

En intressant sak så här i efterhand var när vi skulle försöka räkna ut vilka kommuntiska länder som låg närmast att förverkliga det kommunistiska samhället. Vi kom fram till att det var Rumänien och Albanien. Det är möjligt att vi på sätt och vis hade rätt men hur vi kunde få dem till att vara något slags ideal är lite svårt att förstå så här när man blickar tillbaka.

Nåväl. Vändpunkten kom för mej när Vietnamkriget tog slut. Jag träffade en revolutionär kamrat och utropade ett hurra över att kriget var slut. Men kamraten var nästan förbannad.

Han menade på att kriget var slut var ett misslyckande. Det skulle leda till att ungdomar i västvärlden skulle tappa intresset för revolutionen. "Men det är väl bra att kriget är slut och att folk inte längre kommer att dö". Men han menade att det ändå var ett billigt offer för att världsrevolutionen skulle komma till stånd. "Man kan inte göra en omelett utan att knäcka några ägg".

Nu skulle det dröja flera år efter detta innan jag slutligen skulle ge upp vänstertomteskapet men just det här mötet kom för mej någon gång då och då. I princip så var det just där och just då som jag började förlora tron.

Pterodactylen

2011-07-13T08:40:00.000+02:00

Det finns väl inget djur som fascinerar så som Pterodactylen. En av landets stora tänkare lär ha yttrat att "Alla män har någon gång velat vara en stålpterodactyl".

Finns det ingen sådan där "Internationella Pterodactyl-dagen" då man kan hylla Pterodactylen?

Ur minnets dunklaste vrår...

2011-07-12T08:11:00.001+02:00

Helt plötsligt kommer jag att tänka på Terry Dactyl and the Dinosaurs. Det är ju alldeles för sällan man får höra dem nuförtiden.

När vi ändå är inne på löjlig brittisk musik så är det svårt att undvika "the Scaffold". Killen längst till vänster är förresten Paul McCartneys brorsa.

Och den här som jag faktiskt älskade som barn:

Transformers 3

2011-07-09T16:06:00.000+02:00

Jag hade lite kvalitetstid med min son igår. Man är ju inget vidare som förälder heller. Normalt sett brukar min kvalitetstid med sonen vara att försöka få honom att utföra någon form av arbete eller att dricka konstiga öl. Med det senare har jag lyckats bättre än det förra.

Men igår tog vi cykeln för att se Transformers 3. Egentligen skulle jag ha försökt övertala hustrun också men så här i retrospektiv kan det ha varit lika bra att det var familjens män som gick på den filmen.

Transformers var alltså det här små leksakerna som pojken hade på dagis. Jag brukade vika ihop och ut dem men önskade alltid att det hade varit lite mer. Och i den här filmen är det mer. Det är mer av allt. Det är jättemycket jättemer av jätteallt. Det exploderar, viks ut och ihop bilar till gubbar och gubbar till bilar och det är hur mycket mekaniska saker som snurrar, saker som går sönder går jättesönder, saker som exploderar jätteexploderar. I timmar.

Det tredimensionella är här bättre än nånsin. Datagrafiken är bättre än nånsin. Historien är mer korkad och enfaldig än nånsin.

Det enda jag hade lite svårt med är när filmen i korta sekvenser påminner om någon fysisk verklighet. Den kvarten som de befinner sig i en glasbyggnad får mej att vilja krypa ur skinnet. Ni vet hur det är. Man kliver på en lite glasbit och foten skivas upp som en fläskfilé skivas av en filékniv. Här turboblästras huvudpersonerna i en kvart med en massiv tornado av glassplitter utan att ta nämnvärd skada.

Men nåja. Kan man köpa premissen att det kommer en ras av mekaniska varelser från en fjärran planet som verkar ha bildäck i genuppsättningen så kanske man kan bortse från det här också. Filmen har en del humoristiska inslag som ändå funkar rätt hyggligt också ...

Jag ger den lätt tre dimensioner av fem.

Mustaschkampen

2011-07-09T15:26:00.001+02:00

När de tre kanditaterna till att bli ordförande för S-kvinnorna hade ett seminarium så gick Ylva Johansson till frontalangrepp mot partiledaren. Orsaken är att han bär mustasch. "Mustaschen är en manlighetssymbol" heter det. Nu tycker jag förstås att Juholts mustasch mest ser ut som en uttjänt potatisborste som någon rengjort grillen med.

I det stora hela känns det väl inte som det angelägnaste ämnet i jämnställdhetsdebatten. När jag läser om ämnet i Internets avträdeshög Flashback så skriver någon:
"Det roliga är att Ylva ser ut som en karl trots läppstift och örhängen. Det tyder på att könsmarkörer inte alltid fungerar."

Det är märkligt att elakhet kan vara så roligt. Jag satte upp deras bilder bredvid varann och det är faktiskt rätt lika varandra.

Öh .. väldigt lika faktiskt. Är det någon som sett dem på bild tillsammans?

Svensk humor - ett skämt!

2011-07-08T08:16:00.001+02:00

En sommar behöver muntras upp med lite bråk. En som gärna står till tjänst som bråkmakare är estradören Peter Wahlbeck (det tar emot att kalla honom komiker). Det är den så kallade stå-upp-humorn som han anser förfaller så därför "rasar" han på kvällstidningsvis.

Nu är jag själv ganska tveksam till stå-upp-humorn i allmänhet och till Peter Wahlbeck i synnerhet. Allt är liksom gjort i samma stuk och när samma lustigkurrar dyker upp överallt - i Parlamentet, komediserier och - värst av allt - Roast på Berns. Dessutom så verkar alla vara stöpta i samma form och det verkar finnas en åsiktskonformitet som är tröttande.

Men faktum är ändå att svensk humor har blivit roligare. Nu kan man tro att allt var roligare förr när man ser Povel, Martin Ljung och Hasse&Tage men de var små lysande humorbloss i ett mörker. Dessutom så fanns det mycket med de herrarna som inte var alldeles roligt heller.

Edit:
Aftonbladet har prisuppgifter på en 45minuters ståupp. Den toppas av Johan Reborg, Henrik Schyffert och Magnus Bettnér som alla tar mer än 60 000. Att Johan Rheborg ligger i topp kan jag förstå. Nästan Henrik Schyffert men Magnus Bettnér? Vad är det jag har missat? Är inte det tjugutietalets Janne Bylund?

Skiktet under innehåller Babben, Johan Glans och Mårten Andersson. Johan Glans kan jag förstå. 50 000 ska de ha för trekvart.

Men det är nästan soporna som förbryllar mest. Hur kan man betala såna pengar för så mediokra figurer.

Fjäderägg - Människors lämningar

2011-07-07T08:18:00.000+02:00

De mest uppenbara spåren av människa på fjäderägg är förstås fyren med tillhörande byggnader.

En något märklig sak som hör till fyren är ett kummel som står nere vid stranden. Den ser inte så stor ut men när man kommer fram till den så är den rätt maffig.

Fyren uppfördes först 1851 men det har kommit och gått folk på ön sedan urminnes tider. Det är framförallt fiske men även säljakt som dragit folk till ön. De flesta spår av människa på ön består av olika stenarrangemang. Lite här och där så hittar man runda stenformationer.

Tydligen har det här varit något slags husgrunder för tillfälliga hyddor eller andra enkla bostäder.

På några ställen finner man också kompassrosor.

Man hittar också rester av labyrinter. Man vet väl inte riktigt vad syfte de kan ha haft men det kan ha varit rekreation eller något rituellt som hörde fisket till.

Men det som fascinerade mej mest var de omfattande linjer av stenhögar som man finner. Det är gigantiska anläggningar som måste ha krävt ordentligt med arbete får att få ihop. Jag fick genast fantasier om mystiska hedniska helgedomar som gav ledning för odling och fruktsamhet.

Men det visar sej bara att stenhögarna har varit till för att ställa upp stolpar så att man kunnat hänga upp fiskenät för att reda ut dem och torka dem.

Fjäderägg - naturen

2011-07-06T17:47:00.000+02:00

Naturen är karg men ändå ganska lättgådd. Stora delar av ön består av klipphällar med låg växtlighet.

Det finns också stenar i alla format. De flesta är mjukt rundade. På vissa ställen ser det ut som på en öde planet.

Men västligheten kämpar mot oddsen överallt.

Fjäderägg är en populär plats bland fågelskådare. Ornitologerna har själva fyrmästarbostaden som sin. Man får visa respekt för fåglarna när man vandrar runt så man inte stör deras verksamheter.

Själv kan jag inte skilja mellan mås och örn så det är lite pärlor för svin - men jag såg två harar, ett par grodor och rackarns om det inte fanns älgbajs där också - hur de nu kommit dit.

Sedan är det fascinerande att se naturens raseri när det blåser. Det blåste så att vi blev faktiskt strandsatta ett dygn extra.

Stora Fjäderägg

2011-07-06T09:08:00.000+02:00

Alldeles nordväst om Holmön så ligger Stora Fjäderägg - en märklig och spännande ö. Nu är det verkligen turistläge att besöka ön eftersom man kan få åka "Slupen" från Holmön till Fjäderägg. Nu var ödet mot oss så vi fick åka motorbåt istället men med tanke på hur blåsigt det var så var vi ändå nästan tackamma för att det blev som det blev.

Färden från Holmön till Fjäderägg tar ungefär en kvart och man kryssar mellan små skär och sternar.

Väl framme på Stora Fjäderägg så får man gå till vandrarhemmet på en märklig cementgång som byggdes för fyrens räkning.

Det är knappt en kilometer från hamnen till vandrarhemmet som ligger i de gamla bostäderna som hörde till fyren.

Vi hade lyxat till det lite och bodde ett par i varje sovrum. Annars så finns det fyra bäddar per rum. Standarden är riktigt bra och det är rent och trevligt.

Man bör förstås vara medveten om att det är lite primitivt. Dricksvatten fås från en brunn, tvättvatten tar man ur regnvattentunnor. Det finns ingen slaskho utan man får ha en speciell slakshink och gå och hälla ut det på ett speciellt anonrdnat ställe.

Hygienfaciliteterna är av klassiskt svenskt snitt ...

Men man är ju inte sämre än att man kan ordna en aura av lyx omkring sig ändå...

Närturism: Holmön

2011-07-04T10:48:00.000+02:00

Man är ju uppvuxen i Norrbotten och har väl med minnet av Norrbottens fantastiska skärgårdar rynkat lite på näsan åt Västerbottens skärgård som egentligen bara består av Norrbyskär och Holmön. Norrbyskär är en trevlig sommarupplevelse och är värd en dagsutflykt. Men av någon anledning så har jag aldrig tagit mej ut på Holmön.

Färjan över till Holmön är en respektingivande gammal sak:

Hamnområdet på Holmön är rätt mysigt och jag antar att det är ett populärt strandhugg för båtturister. I direkt anslutning till hamnen finns Båtmuseum och affär.

Som vi blivit rekommenderade så valde vi att hyra cyklar på "panget". De erbjuder också en riktigt rekommenderbar picknickkorg som man får med sej med kaffe och allt.

Känslan på Holmön är litegrann som ett mini-Gotland. Det är lite karg, speciell natur. Det är små vägar med måttlig trafik som kryllar av semestercyklister.

Det finns några kvarvarande jordbruk kvar vilket bidrar till den speciella lantliga känslan. Min kokunskap är begränsad men det här borde väl vara SSÖB - Svensk Smålurvig Ö-Boskap.

Det är ju en fiske-ö och sjöfarts-ö så det finns ju mycket sjöfartssaker som den här gamla fina fyren:

Det är väldigt speciell natur som exempelvis nerslipade klipphällar:

På det hela taget så var det en trevlig upplevelse. Nu hade vi för kort tid på oss för att ta vara på alla saker som finns på Holmön så det lär väl bli fler besök.

Svenskt näringsliv drar revolvern

2011-06-30T20:09:00.001+02:00

Svenskt näringsliv har basunerat ut att man borde sänka studiestödet för humaniora. Man inser inte att svårigheten att få ett välavlönat arbete är nog för att avhålla många som borde ägna sig åt humaniora utan att man behöver ta till extra anti-stimulans.

Sedan så är det väl också så att om man ser på de grunkor som vi använder och lägger ner pengar på idag så är det minst pengar i själva tekniken. Alla goda idéer kopieras och görs sedermera bättre av Kina till priser som vi inte kan konkurrera med ens om vi inför slaveri. Men det viktiga med alla datorer och mobiler är det innehåll som de har och hur innehållet presenteras. Det är här som Sverige har konkurrensfördelar. Det är inte krig mellan teknik och kultur vi ska ha utan samarbete och sammansmältning.

Bockhornsklöver

2011-06-30T15:43:00.001+02:00

Larmen om Ehec fortsätter. Efter att ha skrämt folk från att äta gurka och sänkt hela den europeiska gurkodlingen så ger man sej nu på groddarna. Nu tror man att det är Bockhornsklöver som är boven i dramat.

Låter inte bockhornsklöver lite spännande? Man får associationer till rackarns själv som sprider en särskilt förförisk klöver på ängarna som förleder unga oskulder i skörlevnad och fördärv?

Själv har jag ägnat våren åt groddodling och min favorit har varit "Hot mix" som bland annat innehåller bockhornsklöver. Jag har tvingat samtliga som besökt mitt hem att provsmaka. Förlåt.

Mina idoler: Peps

2011-06-29T09:37:00.000+02:00

Jag träffade på Peps första gången när hans första skiva kom. Då hette han "Linkin´Louisiana Peps". Jag tror inte ens jag uppfattade hur fånigt det lät. Jag har inte hört skivan på åratal men jag minns den som umbärlig. Nästa skiva "Sweet Mary Jane" var lite bättre och tredje albumet "The week Peps came to Chicago" var riktigt bra. Så långt var det blues på amerikanska som gällde.

Eftersom undertecknad är bluestaliban så var naturligtvis svårt med en svensk som sjöng blues. Bevisligen så var alla riktigt bra blueslåtar inspelade av svarta, gravt alkoholiserade sydstatare. Således skulle blues endast framföras av sådana.

Men så kom Blodsband med något slags lättprogg baserad på blues. Det var ju fint för mej som purist som slapp ta ställning till om det var rätt eller fel. Nästa skiva "Hög standard" var ett slags milstolpe. Dels med det fräcka humoristiska omslaget som är en parafras på ett ABBA-album (ABBA var ju djävulens avföda på den tiden) och Peps introducerade Reggae på svenska. Man var ju inte bortskämd med reggae över huvudtaget så man tyckte att det var fräscht. Men redan då tyckte jag att "Styr den opp" var en ganska dålig låt. När jag råkade höra den häromdagen insåg jag att den knappast blivit bättre genom åren ...Marleys original var lite sensuell men Peps låter bara trött och gnällig. Nuförtiden så tänker man snarare att han antagligen skulle ha mindre sjå att hålla fyr på spaken om han rökte lite mindre jazztobak - och då skulle flickebarnet inte behöva jobba så för att få fyr på brasan.

På nästa skiva "Droppen urholkar stenen" börjar det gå utför. Sentenser som "dom vill sno min braja för dom är så rädda för vad jag kan haja" och det fruktansvärda pekoralet "varför blev jag terrorist" var lite i pinsammaste laget. Jag tror att en orsak till att Peps följde med mej så länge var att han på något sätt följde samma utveckling som mej själv. På plattan "spår" så tar han in alltmer afrikanska influenser. Men det blir inte riktigt bra.

Ungefär där gick jag och Peps skilda vägar.

Världssmurfdagen

2011-06-25T10:01:00.000+02:00

Idag är det internationella smurfdagen. Det smurfar vi för.

Midsommar i Laisvall

2011-06-25T01:37:00.000+02:00

Vädret är lite blandat men vi fick besök av två älgar

Midsommarälgen kom på midsommarhelgen :)

När man blir en sur pensionär

2011-06-22T10:12:00.000+02:00

Jag var upprörd igår. Jag läste en artikel i DI där man fick veta att tredje AP-fonden av storägare i grekiska statspapper. Egendomligt nog så verkade innehavet öka från att årsskiftet 09/10 legat på noll, gått till 180 miljoner euro i juni och årsskiftet 10/11 legat på 308 miljoner euro. Eftersom situationen i Grekland var känd då så låter det hela som någon form av stödköp.

Och det är väl fint att våra sparpengar används till något vettigt istället för Bingolotto som pensionärsdjävlarna använder sina pengar till. Sparpengarna används ju också för att dela ut några miljarder till bankchefer. Man får ju förstå att det är mycket roligare att lämna pengar till dem än till morgondagens pensionärer. Där finns nog inget annat än sura miner att vänta...

Men nu läser jag artikeln i DI igen och det verkar som om tredje AP-fonden verkar ha gjort sej av med det innehavet. Man undrar vad man satsar på nu? Portugal? Libyen?

Smingk

2011-06-22T09:23:00.001+02:00

Jag läste en rätt märklig kolumn i Aftonbladet. Det var Natalia Kazmierska som konstaterade att "Trashbloggaren är den nya gubbmagneten". Som ivrig försvarare av den svenske Gubben så kände jag det som viktigt att utreda vad det var frågan om den här gången. Det hela visade sig handla om supermegabloggaren Kissie. Den kraftfulla slutsatsen i rubriken visade sej vara utan varje grund i något annat än Kazmierkas egen fantasi. Hennes logiska slutledning lyder "Men hur vet vi att det är just unga tonårstjejer som kollar Kissies blogg? Har det gjorts någon Sifo på hennes cirka en miljon läsare? Med tanke på hennes förkärlek för överdimensionerade sillisar skulle bloggen lika gärna kunna fylla den funktion som Slitz och andra herrblaskor hade för tio år sedan. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om Kissie har blivit den nya gubbmagneten.". Såsom varande gubbe så invänder jag kraftigt. Är jag ett enda uns representativ för gubbar så är Kissie tämligen oattraktiv. När jag gjorde en snabb genombläddring med anledning av denna text så såg jag faktiskt mest bilder på unga, rejält slemmiga yngre män. Dessutom så tror jag att få gubbar skulle uthärda alla felstavningar och särskrivningar.

Just detta var anledningen till att jag för något år sedan läste ett antal inlägg i Kissies blogg. Jag hade en tes om att orsaken till att så många hittade till hennes blogg var att hon och de som googlade stavade så fruktansvärt illa så att de på så sätt fann igen varandra. Så jag skrev ett inlägg där jag blandade autentiska felstavningar från Kissies blogg med egna konstruktioner och gjorde ett Googletest. Bara häromdan så var det någon som sökte sej hit genom sökordet "smingk".

Länkande webplatser

2011-06-22T08:55:00.000+02:00

De trogna läsarna vet att jag är statistikmissbrukare. När man tittar på vilka som besöker den här bloggen och försöker gissa varför så blir man ibland förbluffad. På senare del så får man egendomliga länkningar som man undrar varför de skulle länka hit. Länkningar som slutar på .ru ska man undvika. Men så fanns det en som jag inte kände igen senast:

Christianboots? Vad kan det vara? Låter som något religöst. Jag får en fantasi att jag fått en sådan där mystisk amerikansk sekt på halsen och klickar glatt och visst är det en form av religiös upplevelse. Några av Junis produkter ser ut så här:

Men jag lyckas aldrig finna var de skulle länka till min blogg ...

Självrannsakan ...

2011-06-18T09:59:00.001+02:00

Efter larmrapporten om hur många seriefigurer i Asterix som drabbats av sådant våld mot huvudet att de förmodligen fått hjärnskador så är det klart att man rannsakar sin egen serieproduktion. Jag vet att jag har halshuggit en häst, styckat två securitasvakter till Pytt-i-panna storlek, dödat en jättegorilla och en jättekyckling men i övrigt så verkar min serieproduktion i det närmaste våldsfri ...

Det enda fallet av våld mot huvudet var när Greger donkade John Hinckley i skallen för att rädda John Lennon.

Möjligen kan Karl den tolfte ha spöat upp Jesus också ...

Edit:
När jag tänker på det så var det nog någon form av våld i just en Asterix-parodi jag gjorde:

Åtminstone borde det ha upplevts som kränkande av piraterna om de insett vad som hänt. Förlåt, kära seriefigurer.

704 hjärnskadade i Asterix

2011-06-17T17:42:00.001+02:00

Sveriges radios Kulturnytt meddelar att "European Journal of Neurosurgery" har räknat ut att 704 personer drabbas av allvarligt våld mot huvudet som skulle kunna medföra hjärnskador i seriealbumen om Asterix.

Nu ska vi skydda tecknade figurer från att utsättas för våld också.

Edit: Det är rätt intressant. Små barn får lära sej att skilja mellan fantasi och verklighet. Man kan inte flyga i luften i blå långkalsonger och röd mantel. Det är påhitt. Man kan inte lyfta prickiga hästar. Men när man blir vuxen verkar man förlora den där insikten. I alla fall om man hör till de i samhället som ska tala om för andra i samhället hur de ska bete sig. "Det kan ju vara avtecknat från riktigt våld", "det kan vara foton av riktigt våld som man använt ett program som man laddar ner från internet och gör teckningar av fotografier".

Att vara ny i världen

2011-06-17T15:00:00.000+02:00

Nåja ... hon har ju varit med några månader nu men det måste vara en märkligt värld att komma till fylld av leende gubbar. Kolla morbrors uppsyn...

Och morfar ...

...och varför har morfar så mycket hår i näsan?

Man kan inte lite på nån nuförtiden ...

2011-06-16T21:26:00.000+02:00

När jag letade serietidningsomslag som var okej en gång i tiden men numer är upprörande så tog jag ett exempel som jag sett flera gånger på nätet.

Problemet är att den är manipulerad som den gode herr Semb påpekade. Men serietidningsomslag är inte svåra att finna på nätet (de anses väl lite opensource eftersom de ofta används för att sälja begagnade tidningar etc). Så här såg det ut i original:

Rätt ska dock vara rätt så jag plockade bort det manipulerade omslaget ur mitt resonemang...

Läst: Slutet på Mr. Y

2011-06-16T12:11:00.000+02:00

Det är sällan man läser böcker nuförtiden. Det blir någon svensk deckare, någon kallhamrad amerikanare och lite biografier och faktaböcker. Men det är inte mycket som gjort mej glad på senare år. När jag skulle resa senast så köpte jag på flygplatsen en bok som jag tyckte såg lite rolig ut. Den hette "Slutet på Mr. Y" av en Scarlett Thomas.

Det var en liten tröskel till att börja med. Jag började med boken två gånger men la bort den. Jag erbjöd till och med hustrun att läsa den då jag aldrig verkade komma igång med den. Men tredje gången så sögs jag plötsligt in i den här världen och hade svårt att lägga bort boken i tid på kvällen. Handlingen låter sej inte komprimeras på något sätt men huvudpersonen som är doktorand i något med litteratur. Hon har fastnat för en mer än obskyr artonhundratalsförfattare vid namn Thomas E Lumas. Dennes sista bok lär bara existera i ett enda känt exemplar som ligger i ett bankfack i Tyskland. Märkligt nog så finner huvudpersonen ett exemplar i det lokala antikvariatet. Ryktet säger att det vilar en förbannelse över boken.

I boken så beskrivs hur denna bokens huvudperson reser in i något slags dunkel värld - Troposfären - och i boken beskrivs hur man blandar den dekokt som gör att man kan resa dit. Sedan dignar boken av referenser till Darwin, Neston, Einstein och någotsånär populärvetenskapliga resonemang om filosofi, relativitetsteori, kvantteori hopblandat med homeopati och teologi och lyckas samtidigt vara väldigt spännande.

Det är vädligt intressant. Rekommenderas.

Dom äter sej in i våra hjärnor

2011-06-16T08:36:00.001+02:00

Nej, det är inte några mystiska parasiter jag pratar om utan moralisterna.

När Snake Plisskin torkade upp sköljmedlet insåg han att den lilla energidepå han hade redan var uttömd. I vanföreställningen att man på något plan vilade när man såg på TV sjönk han ner i favoritfåtöljen. Då intet intressant fanns hos Public Service började han planlöst zappa mellan kanalerna. Ungefär kommen en tredjedel i kanalutbudet så råkade han på ett avsnitt av "Bones" som just hade börjat.

Ungefär just där försvann Snake Plisskin och Åke Forsmark återinträdde. Som en sidohistoria så har tydligen den forensiska artisten Angela Montenegro av nåt slags terapeuts inrådan ingått ett sex månaders celibat. Hennes vurm för gulliga djur börjar dock närma sej ett tillstånd där det skadar hennes relationer med omgivande människor så hon får rådet av terapeuten att avsluta celibatet. Dock gör hon inte det med min favoritkonspirationsteoretiker - Dr Jack Hodgins -utan med Dr Brennans praktikant. Ja, det hela följer väl något slags logik i TV-serien. Men jag reagerade lite på hur vi fick veta att något hände. Först så ser vi Montenegro och praktikanten kyssas ...

Scenen tonas över till en sådan där miljöbild över Washington som man ibland slänger in i serien. Men just där mannen i kyssakten befinner sej i bilden tonas över till ett falliskt monument:

Är dom serieösa? Är det så vi ska förstå att det bidde sex? Det här med falliska symboler är lite komplicerat. Det finns en man i USA som ägnar sitt liv åt att kartlägga alla falliska symboler på Denvers internationella flygplats. Riktigt vad syftet med det hela har gått mej förbi men det hela är oavsiktligt underhållande.

Min favorit är när han försöker visa hur själva översiktsskissen är falliskt till sin karaktär:

Den gamle serieförläggaren Horst Schröder håller mer eller mindre i smyg fortfarande på att ge ut fantastiska serier på svenska. På något sätt har han lyckats knyta till sig duktiga serieskaperskan Tinet Elmgren. Tinet har gjort en omslagslayout som hon är nöjd med och visar för Horst som frågar "har du verkligen tänkt att förlagsloggan ska sitta där?". Hon flyttar loggan - det hela finns beskrivet med hennes ord här.

Man inser hur hela vårat bildseende har förryckts när man ser på gamla serietidningsomslag som med våra nya ögon får helt nytt och förmodligen icke avsett innehåll.

Det hela toppas av att ett plakat med en sådan där studentbild där man får se studenten som spädbarn blivit anmäld för att vara barnpornografi. Nu blev det hela gudskelov avskrivet direkt men som åklagaren sade innan att "det hela är lite lurigt efter det att vi fick en ny lag". Man reagerar lite på att anmälaren skriver att det är en bild på ett barn i en "olämplig ställning" - för ett spädbarn finns i det här sammanhanget inga olämpliga ställningar - det finns i så fall i betraktarens öga.

Det är väl det man känner att Beatrice Ask, Thomas Bodström, Drottning Silvia och stollen på Denvers internationella flygplatshar förvänt allas våran syn till den snuskige betraktarens. Den krassa verkligheten är den att polisen inte hinner utreda riktiga barnpornografibrott med riktigt barnpornografi samtidigt som lagskrivarna vill innefatta lite godtyckligt vadsomhelst som barnpornografi ...

Being Snake Plisskin

2011-06-15T10:29:00.000+02:00

Jag råkade ut för något obehagligt. Plötsligt så började det blixtra i det ena ögat. Ilskna zik-zak-mönster flimrade runt synfältet. Rädsla för näthinneavlossning fick mej att söka mej till akuten. Nu var det den betydligt mildare glaskroppsavlossningen jag hade råkat ut för. Det är tydligen så att med stigande ålder så krymper glaskroppen och släpper till sist från näthinnan.

Alla onda ting är förstås tre och jag har jädrans starka progressiva glasögon och är dyngförkyld. Vad som är det ena och vad som är det andra är svårt att säga men jag har ont i ögat och det hänger liksom efter en tiondels sekund när man byter fokus. Det är fruktansvärt tröttande. Nu sover jag visserligen större delen av dyngnet men den stund jag är uppe så blir jag så trött i huvudet.

Så för att få lite vila så tänkte jag täcka över vänsterögat. Men jag har ingen sådan där svart lapp så jag tar sådana där ögonskydd som ger mörker ljusa sommarnätter när man ska sova och drar liksom tvärsöver skallen så att den bara täcker vänsterögat.

Det ser förstås väldigt idiotiskt ut men jag behöver inte mer stimuli för att förvandlas till Snake Plisskin. Men jag undrar hur han gör när han hoppar och slåss på det där sättet. Jag klarar inte ens av att hälla sköljmedel i tvättmaskin ....

Deep Feeling vs Albatross

2011-06-12T08:41:00.001+02:00

Igår hade diskussionsklubben möte igen. Vi avhandlade som vanligt ett stort antal ämnen. Vi berörde till exempel fejden Tamara Spiric(V) och Lennart Holmlund(S) - där undertecknad med bestämdhet hävdade att Spiric inte vet mer om Kungens porrklubbsbesök än vad vi gör och får motfrågan - "Hur vet du att hon inte vet? Hon är ju också jugge". Där blev jag svaret skyldig.

Men ett av mina favoritämnen kom upp. Nämmeligen den påtagliga likheten mellan Fleetwood Macs brottarhit "Albatross" och Chuck Berrys obskyra b-sida "Deep feeling". Inte ens en såpass påläst person som Ralle kände till "Deep Feeling" så vi lyssnar på det igen:

och:

Det är skönt när diskussioner handlar om viktiga och angelägna ting.

Nu är det sommar igen ...

2011-06-10T13:25:00.001+02:00

...och det märks inte minst på nyhetsinslagen. Vårat kommunalråd i Umeå, Lennart Holmlund är en sådan där gammaldags sossepamp av det slaget som retar gallfeber på media - han är sällan politiskt korrekt men gör aldrig de där övertrampen som media desperat söker efter. Hans bristande vilja att hålla ett finger i luften för att känna åt vilket håll vinden blåser åt gör att han lustigt nog jagas extra hårt av socialdemokratiska Västerbottens folkblad. Nu vittrar man blod. Frågan är om Holmlund har gått med i en olämplig Facebookgrupp.

I svarta rubriker tutar man ut "Lennart Holmund stödjer Kungens strippklubbsbesök" , detta då genom att "gilla" gruppen "Vafan, låt Kungen gå på strippklubb". Orkar man läsa hela artikeln så ser man att Holmlund nekar till att ha gillat en sådan grupp. Med sin sedvanliga smidighet säger Holmlund "Jag skiter fullständigt i Kungen och vad han gör". Tamara Spiric från vänsterpartiet har sin uppfattning klar: "Att man inte orkar bry sig är inte så konstigt men det är väldigt osmakligt och bekymmersamt om man tycker att det är okej att kungen och andra män går på strippklubb" att Kungen faktiskt har nekat till detta är inget som bekymrar vare sej Västerbottens Folkblad eller Tamara Spiric. Att sedan Holmlund nekar till att ha tryckt på "gilla"-knappen bekymrar inte heller. I Öviks allehanda har både Kungens strippklubbsbesök och Holmlunds gillande förvandlats till oomtvistliga fastslagna fakta. .

Lustigt nog så är det Västerbottenskuriren som representerar det andra politiska lägret som försöker reda ut hur det egentligen ligger till. Där visar Holmlund för journalisten att han kan gå med och ur andra grupper men inte den här. Jag tror på Holmlund i det här läget. Inte på grund av hans in i märgen politiskt korrekta åsiktspaket utan för att han är för slipad och rävaktig för att gå på en sån här sak.

Lennart har förresten förärats en egen grupp "Vafan, låt Lennart Holmlund gilla vilka sidor han vill!"

Nazareth i Umeå

2011-06-09T10:30:00.001+02:00

Jo, jag var er skyldig något slags närmare redogörelse för Nazarethkonserten. Det hela skulle alltså äga rum i Scharinska villan i Umeå. Det handlar om en ohyggligt liten lokal som med lite optimism och vaselin rymmer 230 personer. I ett sådant här läge så handlar det om förväntingar och farhågor. Jag stod för farhågorna och den övriga publiken verkade stå för förväntningarna. För förväntansfulla var dom. Det är lite rörande men också något skrämmande att se överviktiga män i sextioårsåldern spela luftgitarr.

Lokalen är kanske 100 kvadratmeter. Scenen och mixerbordet tog kanske upp 25 kvadratmeter. Det hela kändes väldigt lite hårdrock. När det var dags att dra igång så kom det först ett sådant där ljudspektakel som vissa band brukar ha innan och en liten rökmaskin och några kulörta lampor skulle piska upp stämningen. Bandet kom in och såg väl ut ungefär som något gammalt proggband eller coverband.

Och så äntrar sångaren scenen. Han är en av de två kvarvarande ursprungsmedlemmarna. Hade jag inte haft farhågor innan så fick jag det nu. Det var en liten karl som såg ut som en förlupen sjörövare eller möjligen en sån där figur som står i ett tält på Kiviks marknad där man ska skjuta prick och vinna en rosa nalle. Jag tror att jag i min förtvivlan åkallade en något mer känd Nazarethbo. På något sätt måste jag ha blivit bönhörd för när den skabbige figuren börjar sjunga så låter det precis som på de gamla skivorna. Rösten verkan inte ha mattats alls. Bandet i övrigt ger jag inte mycket för men det var mäktigt att höra Dan MacCafferty sjunga.

Den hysteriskt minimala lokalen blir plötsligt en fantastisk poäng. MacCafferty står bara en sex-sju meter framför mej fast jag befinner mej mitt i lokalen. Jag ser varje min, varje gest och varje blinkning med ögat. För det här är en riktig charmknutte. Ljudet är riktigt, riktigt bra. Hade han inte varit skotte hade man hört varenda ord han sa.

Bandet river av ett gäng låtar, många gamla hits som Razzamanazz och liknande. Tre låtar också från någon ny skiva som jag inte har hört. Sedan kom den sedvanliga förnerdrande ritualen när man måste klappa in bandet. Som extranummer hade man bland annat "Love Hurts", MacCafferty försökte dra igång lite allsång men publiken var oförstående. Vad de än var där för så var det inte "Love Hurts". En stackare framför mej försökte vagga med en tändare men han blev en ohörd ropande i öknen.

Jädrar vad bra det var.

Fyra grävlingar:

Edit:
Ryktet säger att bandets kravlista innehöll en leg sjuksköterska och syrgasutrustning. Vi blir alla äldre.

Gurkkrisen

2011-06-08T09:07:00.000+02:00

En ny märklig kris har åter uppstått i EU. Återigen är det gurkan som hamnat i fokus. Man misstänkte att det var spanska gurkor som spred ehecsmittan i Tyskland. Jag vet inte om jag inbillar mej men är det inte så att EU verkar mer konfliktbenäget för avlånga saker än för runda. Vi hade ju den märkliga diskussionen om bananer vid EU-inträdet och vi hade också den märkliga diskussionen om gurkans krökningsvinkel.

Hursomhelst så är folk skräckslagna för gurkor på blotta misstanken att att de tio som dött smittats av gurka. Samtidigt så dör 600 000 medborgare av rökning och 200 000 av alkohol per år i EU. Men i det läget har EU-medborgarna betydligt mer mod i barm.

I´m a bad bad boy

2011-06-04T17:41:00.000+02:00

Nu far morfar ner på hårdrockskonsert med Nazareth. På Scharinska. Den lokalen var i alla fall på min tid klädd med orientaliskt kakel så man kände sej som om man var på en pissoar i Kairo. Den är ungefär lika stor också.

Nu far jag iväg väl preparerad. Jag har allergitabletter, migräntabletter och hörselskydd. Rock ´n Rollen är inte riktigt vad den varit. Jag har för tillfället köpt mej en hallickskjorta på Dressman. Jag hoppas att bandet tror att det är jag som fixat brudarna så jag får vara med på efterfesten.

Big in Russia

2011-06-03T06:50:00.001+02:00

Ibland så tittar jag på statistiken på vad som verkar bli mest läst och vilka som verkar läsa mest på bloggen. En lustighet är att det verkar bli alltfler ryssar som läser. Hur kan det komma sej?

När jag nagelfar statistiken närmare så ser det ut som om hälften av de ryska läsarna egentligen är skumma sajter som försöker locka aningslösa bloggägare att klicka på deras mystiska sajter för att se vilka som läser deras blogg. Men jag har lyckats härleda att många av de ryska läsarna söker sej till inlägget som ligger som nummer 5 på topplistan:

Nu kan jag inte särskilja vilka som är riktiga läsare och vilka som är ondsinta internetskurkar. Visserligen KAN det förstås vara så att det är ordet "Lesbiska" som lockar till sig internetparasiterna men jag föredrar att se det så att jag berört den ryska folksjälen med inlägget "Lesbiska skogshuggare".

Edit: En annan märklighet verkar ha inträffat klockan 15 den 27:de Maj. Helt plötsligt så finns det en oförklarbar spik i grafen över sidvyer. Det finns inte motvarande spik när det gäller antal besökare så antingen är det en person som kommit in 372 gånger på raken och läst samma inlägg eller så är det en bugg i statistiksystemet.

Men låt Kungastackaren vara ifred...

2011-06-02T17:38:00.003+02:00

Numer tävlar media om att framställa Kungen i dålig dager. Värsta hyckleriet är förstås när journalister rasar "Om Kungen ljuger måste han avgå" - och det kommer från en yrkeskår där den patologiska lögnen ingår i arbetsbeskrivningen.

På sätt och vis så är det väl konstigt att rikets främsta ämbete ska ärvas men ser man på jubelpuckot som har rikets näst högsta ämbete och är tillsatt i demokratisk ordning så behöver det ju inte bli bättre eller ens lika bra. Sen så funderar man ju hur en annan ordning skulle tillsättas. Vi verkar ju idag trötta på att delta i det demokratiska valen. Ska vi förutom Riksdags, landstings, kommun, kyrko och EU-val dessutom välja en president så undrar jag om vi orkar eller de andra frågorna kommer i skymundan för att vi ska engagera oss i personval för att finna någon som kan klippa band och skaka hand med folk.

Men det som kanske förbryllar mej mest är att kritiken mot monarki i första hand verkar handla om moralisk handel och vandel. Har han kuckilurat med en fet mulatt? Finns det ett fotografi där han är onykter med en cigarr i munnen med bar överkropp? Det är lite lustigt också att vår moraliska indignation verkar så selektiv. Att gamle V-Gurra kurtiserade unga manliga "poeter" ses idag som nästan lite tjusigt. Att Palme möjligen då vänslats med Shirley McClain antagligen sörplandes årgångsviner alltmedan man antaglien diskuterat vikten av solidaritet med tredje världen är också lite tjusigare än en bedagad pophoppa.

Men sedan så är det ju tveksamt hur sexualmoral och skicklighet i ämbetet går ihop. Tänk på spännande statsmän som Kennedy och Clinton och jämför med antagligen oantastlige George W Bush ...

Expressen, DN, Aftonbladet

Edit: Basses syn på saken

Dennis i Bild och Bubbla

2011-06-01T10:01:00.000+02:00

Jag var med för ett tag sedan i en bok om Fantomen - "Fantomen - från lila hjälte till blågul vålnad" en sådan där trevlig coffetablebok med små intressanta inslag med allehanda figurer som på ett eller annat sätt haft något med Fantomen att göra eller kändisar som har någon relation till Fantomen. Själv deltog jag som "kändis" ("känd från seriefanzines" är ungefär likvärdigt med "känd från frimärksklubbar i Nordmalingstrakten" men kör för det)

Hursomhelst så har boken recenserats i senaste Bild och Bubbla - Sveriges främsta tidskrift om tecknade serier. Recensionen var lite ljum men mitt bidrag till boken fick illustrera.

Dennis fick förstås vara med på ett hörn och såvitt jag vet så är detta Dennis debut i Bild & Bubbla. Så här ser hans insats ut i närmare betraktelse:

Jo, jag började färglägga sidan för ett tag sedan och fullföljde färgläggningen nu. Usch, vad jag skulle vilja rita mer serier. Det är så sanslöst kul. Här kommer hela sidan i färg för den intresserade:

Det handlar alltså om min egen relation till Fantomen. Den Fantomenkunnige begriper väl ungefär vad det går ut på. Det är tecknat med tuschpensel och färglagt i datorn som är brukligt nuförtiden. Arbetsprocessen ser väl ut ungefär så att jag gör en lös skiss som jag fyller i en sorts riktlinje med vanlig filtpenna av något slag. Sedan tuschar jag med pensel på ljusbordet.

Sedan så använder jag den billigaste wacombrädan för att lägga på färgen:

Vad säger Dennis då? Ja, han tar sin berömmelse med ro. Enligt honom så borde han vara med i Se&Hör varje vecka med en ny löptik ...

Förlorarnas klagosång

2011-05-30T17:10:00.000+02:00

Jag har aldrig gillat Mona Sahlin eller Thomas "Jag sköter valkampanjen via Facebook" Bodström. De är personer som mest producerar prat och verkar sakna ideologisk ryggrad. Tillsammans lyckades de förvandla sveriges största parti till ett krympande, idélöst och håglöst parti. Nu försöker de på något sätt skriva om historien - "Thomas är som Zlatan" säger Mona Sahlin, ja möjligen den period i Barcelona när han var petad och var sur och grinig.

När Mona ser tillbaka så säger hon att "det var provocerande mycket om bögar, kvinnor, invandrare och småföretagare med mig som partiledare" vilket säger en hel del om hennes perspektiv. Det var provocerande lite om hur vi ska minska arbetslösheten och garantera välfärdssystemen.

Nåja, jag är glad att deras epok är över. Nu återstår att se vad Juholt går för. Libyendiskussionerna imponerar inte.

Tyskland ska skrota kärnkraften

2011-05-30T16:48:00.000+02:00

Som jag minns det så har det varit 3 stora kärnkraftshaverier Three mile island, Tjernobyl och Fukushima. Det verkar väl också vara en viss periodicitet på ungefär 20 år mellan haverierna. Om jag förstått det hela så menar teknoligins försvarare att alla olyckorna har varit så svåra att förutse att de nästan egentligen inte har hänt - men det historien lär oss är att det som sker alltid är det oförutsedda ...

I alla fall så har Tyskland beslutat sej för att skrota kärnkraften. Rent spontant känns det väl rätt. Det verkar inte som om den idiotsäkra teknologin existerar och slutförvaret av avfallet väntar fortfarande på sin lösning. I Sverige anser vi ju oss ha löst problemen . om inget oförutsett inträffar.

Ur säkerhetssynpunkt så vore det bästa att skrota kärnkraften i Sverige. Det näst bästa vore att byta ut de äldsta kärnkraftverken mot moderna konstruktioner. Det allra sämsta är förstås att lappa och laga på gamla uttjänta kärnkraftverk som ingen längre riktigt vet hur de fungerar. Den svenska linjen.

Expressen, Aftonbladet, DN

Superdåligt arsle

2011-05-25T14:43:00.000+02:00

När det gäller klockor är jag lite konservativ. Jag vill ha en gammaldags klocka med visare. Men jag vill också ha larm. Det är bra att ha för att komma ihåg saker. För tjugo år sedan hade jag en så fantastisk klocka. Den var traditionell med visare utan siffror. Det fanns en lite digitalruta där man kunde ställa in ett larm. Så som utvecklingen har dundrat fram de sista decennierna så tycker man att det skulle vara en smal sak att konstruera sådana. Men antingen är klockor fullständigt avskalade eller så är de helt hysteriska.

Finns det både urtavla och digitalt på samma ser det ut ungefär på det här sättet:

Bob Dylan 70 år!

2011-05-24T21:52:00.001+02:00

Idag blir tydligen gamm-Bobban 70 år! Otroligt! Det är bara att erkänna att vattnet omkring oss verkar ha stigit.

En kort kort stund så existerade det en slags rivalitet mellan Bob och Donovan där runt 64. Ungefär som mellan Elvis och Tommy Steele. Donovan hade ett litet vagt övertag i och med att han hade sytt en egen jeans-keps. Själv höll jag på Donovan. Jag har väl fått se mej överbevisad hundra gånger om i det fallet. Det är otroligt vilken sanslös mängd briljanta låtar den mannen har fått ur sej genom åren. Det måste vara något slags världsrekord.

Nakenchock på E12

2011-05-23T08:21:00.000+02:00

Igår var det en rätt fin försommardag. I kvällningen så kör jag efter E12:an in mot Umeå. Jag har Veronica Maggios nya skiva "Satan i gatan" som känns som en behaglig sak att lyssna på i bilen. Just när hon sjunger "Det handlar om dej" så blir jag varse att det sticker upp 3 nakna rumpor i bakrutan på bussen framför mej. Turligt nog så hade jag en kamera i fickan som jag langade över till hustrun. Tyvärr hade en av gossarna lyckas sätta sej innan hon fick igång kameran.

Jag tycker synd om Bamse

2011-05-21T08:34:00.001+02:00

Det är märkligt hur det kan bli. Bamse har varit en fredad zon där föräldrar lugnt har kunnat lämna sina barn utan att behöva vara rädd för att något olämpligt ska kunna förekomma. Rune Andréasson hade klockren känsla för vad som gick hem i folkhemmet. Han försvarade Cuba och Kina mot det otäcka USA. Men som det ofta blir med kändisar kommer de plötsligt i en situation där de inte kan göra något rätt.

Nu har man alltså lyckats trampa i klaveret genom att samarbeta med Migrationsverket, ondskans högborg i Sverige, och en upprördhetsTsunami drar över de sociala medierna. Delvis ger jag kritikerna rätt. Bamse hamnar lite "out of character" när han på något sätt försvarar myndighetsbeslut. Det är liksom inte hans sak. Bamses sak är att försvara de svaga när myndigheter blir elaka. Som jag läste någonstans "varför äter han inte dunderhonung och spöar skiten ur dem på Migrationsverket" - det kan man ju fråga sej - men som informationsbroschyr hade det kanske blivit lite märkligt. Nåja, Bamseredaktionen borde ha tackat nej till uppdraget.

Men samtidigt så hamnar kritiken lite bortom alla gränser. Jag plockar två exempel från Facebookgruppen "Sälj inte ut Bamse till Billström Egmont&co - ingen människa är illegal" på hur man medvetet förvanskar Bamses tidigare serier:

Nu fick vederbörande svar på tal från andra i gruppen men jag har inte tagit med dem av hänsyn till att de kanske inte vill stoltsera ute på det vilda internetet. Först efteråt så inser jag att jag kunde ha blurrat deras identiteter men jag ids inte göra om det.

Här är en liten länksamling. Det är allt från vederhäftig kritik till rena stollarna:

Bamse + Jimmie Åkesson = Migrationsverket.
Bamse har blivit Sverigedemokrat.

Bamse ger sen in i Asylpolitiken.
Bamse goes SD.
Bamse goes SD:are.
Bamse hygglo bara på ytan.
Bamse jobbar för Migrationsverket - ett tecken i tiden.
Bamse sviker små och svaga.
Bamses deportationsskola.
Dags att gå i ide, Bamse
Med Bamse som gränsvakt
Migrationsverket: Vi är stolta över vår Bamsetidning.
Migrationsverkets Bamse är ett svek mot barnen.
Nu stormar det om Bamse igen.
Skammens dag.
Så blev Bamse en lögnhals.
Vilks ifrågasätter specialutgåvan av Bamse.
Världens starkaste björn blir Frontex-vakt.

Nåja, nu är jag van vid bisarra överreaktioner när tecknade serier är inblandade. Av någon anledning hör det till. Det är väl bara något år sedan som den som skrev den första upprörda artikeln i det här ämnet, serieskaparen Mattias Elftorp,var en av de som i sociala medier kritiserades som mer eller mindre antisemiter i samband med utställningen "Mus, Mouse, Maus" som gjordes i Seriefrämjandets regi.

Fattigmansvaluta - chipspåsar

2011-05-12T17:39:00.000+02:00

Man ska höja priset på månadskort på lokaltrafiken i Stockholm från 690 till 790 kronor - en höjning på 14,5% om jag räknade rätt. Jag har all förståelse för att saker kostar och att saker ska betalas. Men en så stor höjning är rätt dramatisk för de som har små marginaler. Ska man sälja in något sådant så måste man vara finkänslig. Nu vet jag inte riktigt vad den där Torbjörn Rosdahl är för någon men när han viftar bort protesterna med "Det är bara tre chipspåsar" så förstår man inte hur man ska hantera en oponion.

Man förstår hur hjärnan måste ha arbetat för att han ska kunna räkna om till en valuta som underklassen kan förstå. "Det måste ju vara någon mat ...öh ...hummer .. äter dom sånt ... nä ... filet mignon ... nä ... öh ...två centliter Ardbeg på krogen ... nä ... vänta nu! Dom äter chips! Det har jag sett på TV ... Du är vad du äter ... just det!"

"Jamen, herregud! Folk arbetar ju! Jobbskatteavdraget täcker ju lätt in det!". Jag pratade med en som befann sig i Fas 3. Man har max 80% av 80%, inget skatteavdrag men måste likafullt betala sina resor. Snacka om att det straffar sej att av en eller annan anledning halka utanför arbetsmarknaden. Inte sällan handlar det om folk som råkar bli friställda vid fel tidpunkt i livet. Är man 55plus är det inte lätt att finna nytt arbete.

Skissböcker

2011-05-12T09:11:00.000+02:00

Tecknare är ofta rätt sköna typer. Lite lagom socialt handikappade med icke strömlinjeformad personlighet så är det rätt intressant att gå runt och språka med dem på en sådan här mässa. En kul grej är att en del ger ut skissböcker.

Jag brukar späka mej själv genom att köpa Hedvigs skissbok. Ja, brukar och brukar. Det är andra året men är jag där nästa år lär jag fortsätta. Jag var egentligen utan pengar men jag tog lunchslanten och handlade för. Alltmedan Hedvig och Joakim satt och vräkte i sej hamburgar. Max.

Hedvig tecknar i ett Disney-liknande manér är så fruktansvärt bra att det är smärtsamt för en tecknare att se hur bra det egentligen är möjligt att teckna.

En annan intressant figur är Mattias Adolfsson. Jag lärde känna honom lite närmare på en kurs jag gick och det är en mycket behaglig man som går och retar sej på ungefär samma sak som jag själv. Han går ständigt runt med en liten skissbok - inte vilken skissbok som helst utan det ska vara moleskin. I den går han och tecknar med en mycket konservativ reservoarpenna. Inga skisser - direkt med reservoarpennan. Bilderna är stundtals magiska ..

Lustigt nog kunde man köpa den i fyra varianter. de hade olika färgade pappband som gick runt bokens framsida.

Mattias talar snabbt, effektivt och textar väl. Man hör vad han säger även i en surrande mässhall. Själv talar jag mumlande, osammanhängande och långsamt - ändå talar jag snabbare än vad min hjärna hinner med. När jag ska välja färg så säger jag "Jamen, jag tar en böglila - jag är ju ändå i Stockholm". Jag vet inte var det kom ifrån. Intressant nog så var det den färg som sålts mest. Men när jag ser på den i vanligt ljus ser den närmast rosa ut.

Mitt roligaste köp på SPX

2011-05-11T15:51:00.000+02:00

Som yngling älskade jag Agent X9. En intelligent och smart serie. 1970 meddelades att världens bäste tecknare - Al Williamson - skulle ta över även i den svenska serietidningen. Jag fullständigt dyrkade den tecknaren och satt och ritade av rutorna i tidningen. Så här i efterhand så kanske serien inte var så himla bra. Den står sej bättre än samtida TV-deckare men det är ungefär samma stuk. En kort historia berättas tämligen rakt upp och ner. Ibland så låter manusförfattaren huvudpersonen åka ut på ganska märkliga äventyr för att tecknare ska få briljera.

Nu har de två första åren kommit ut i ett pråligt samlingsalbum. Stripparna är 24,5 cm långa! Det ser helt fantastiskt ut.

Jämför med originaltidningen från 1970:

Serien gick alltså som dagsstrip och klipptes i Sverige om till serietidningsformat. Förlaget Semic hade utvecklat omklippandet till skön konst och gav ut massor av tidningar som gjordes på det här sättet. Den här praktutgåvan visar stripparna rakt av:

Den svenska serietidningen fick klippa bort och rita till för att rutorna skulle passa. Det tog mej alltså drygt förtio år innan jag äntligen fick hela stripparna som jag ville ha dem. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge.