Samtidigt - på Aftonbladets kultursida

Det har varit en något märklig debatt de senaste månaderna på Aftonbladet Kultur. Åsa Lindeborg började driva tesen att vi skulle vara tacksamma mot Sovjetunionen eftersom de besegrade Hitler. (Varför det är en kultursidesfråga är en gåta. Som vanligt.)  Diverse liberala debattörer invänder då att Lindeborg underskattar västsidans insatser och att Stalins hjältegloria solkats av Molotov-Ribentropp-pakten och de brott mot mänskligheten som kom att följa. Vad Lindeborg sedan invände tillbaka har jag glömt men Jan Guillou tyckte något om att liberaler som vanligt inte fattar någonting men att han som vanligt begriper bäst.

Nu minns jag inte alla dessa artiklar men jag tror att de flesta började med att försäkra att också de tyckte att Hitler-Tysklands brott mot mänskligheten var värst av alla och sedan fortsatte man med diverse invecklingar. Nu ska Lindeborg på något sätt försvara Åsa Romson (som vanligt är det en gåta varför det är en fråga för kultursidan) På något sätt så anser hon att man smiter från den viktiga frågan om döden på Medelhavet genom att istället märka ord på Åsa Romson. Hur ska vi då handa denna viktiga fråga? Jo, genom att uppmärksamma Åsa Lindeborgs tappra kamp på kultursidan "I det här efterspelet är alla, inklusive Romson, överens om att nazismen är det värsta samhällssystem som nånsin funnits och att förintelsen var unik. Det är ungefär det jag har försökt säga i en tre månader lång debatt om andra världskriget."

Debatten kring båtflyktingarna i Medelhavet är märkligt renons på konkreta lösningar. Det mesta mynnar på något märkligt sätt ut i just sådana där märkliga meningsutbyten. Man anar en svensk lösning på problemet.